Flank (militär)
Den här artikeln kommer att ta upp frågan om Flank (militär), som representerar en aspekt av stor relevans idag. Från dess ursprung till dess inflytande på det samtida samhället har Flank (militär) spelat en grundläggande roll på flera områden. Genom historien har Flank (militär) varit föremål för studier och analys, vilket gör det möjligt för oss att förstå dess utveckling och dess inverkan på olika sfärer. Likaså fortsätter dess relevans idag att vara uppenbar, vilket skapar debatter och reflektioner kring dess betydelse och implikationer. I denna mening är det viktigt att analysera Flank (militär)-fenomenet i detalj, utforska dess olika aspekter och dess relevans i det aktuella sammanhanget.
Flank (fr. flanc, sida) innebär militärt antingen en befästningslinje, eller i taktiska sammanhang de yttersta delarna av en truppavdelning eller stridsställning.
Flank i befästning
I bastionsförsvar utgör flanken den del av bastionen som är närmast fästningsvallen, kurtinen. Flanken kan även vara insvängd (orillon) i skydd av bastionen.
Artilleri som placeras här kan både bestryka längs med kurtinen och näraliggande bastions sida (fas) med eldgivning mot en anfallande fiende, så kallad flankerande eld (eng. flanking fire).
Flank kallas även en tillbakadragen befästningslinje i ett utanverk, som syftar till att skydda försvarsställningens sidor eller flanker för fiendens kringgående rörelser, till exempel i en lynett.
Flank inom militärtaktik
Inom militär taktik betecknar flank den yttersta delen av en truppavdelning eller stridsställning. Då ett förband uppställt på linje är starkast i sin front, måste en motståndare för att segra vara ännu starkare eller snabbt nå de svagare delarna, flank eller rygg, på motståndaren. Att med en trupprörelse nå flank eller rygg, samtidigt som motståndaren uppehålls frontalt kallas omfattning. Om man genom att göra en egen flygel starkare än motståndarens, oftast med lättrörliga trupper (kavalleri eller mekaniserat infanteri) och därefter kan göra en omfattningsrörelse runt motståndarens flank och rygg kallas det överflygling.
Att samordnat genomföra omfattningsrörelser runt motståndarens båda flanker kallas dubbel omfattning. Om de omfattande trupperna får kontakt med varandra på motsatta sidan, är motståndaren inringad och har ingenstans att retirera. Motståndaren måste då antingen slå sig ut, eller få hjälp utifrån att bryta inringningen.
Då relativt lite stridsverksamhet kan utvecklas i flanken är denna en trupps sårbaraste del, och bör vid förflyttning och strid skyddas med flankskydd.
Galleri
-
Schematisk bild där den röda styrkan genomför dubbel omfattning mot den framryckande blå styrkan.
Referenser
Noter
Källor
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Flank, 1904–1926.
- Henrik Warfvinge: Skansen Kronan - Vägledning genom de militärhistoriska samlingarna. Göteborg 1991
- Lars Ericson m.fl: Svenska slagfält. Wahlström och Widstrand, Värnamo 2005 ISBN 91-46-21087-3