Fornyrdislag
I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Fornyrdislag, utforska dess många dimensioner och dess inverkan på vardagen. Från dess ursprung till dess utveckling över tid har Fornyrdislag varit föremål för intresse och studier inom olika discipliner. Vi kommer att analysera dess relevans i det aktuella sammanhanget, såväl som de olika perspektiv som finns kring detta ämne. Genom ett multidisciplinärt förhållningssätt kommer vi att försöka belysa föga kända aspekter av Fornyrdislag, i syfte att erbjuda en bred och berikande vision om detta ämne av allmänt intresse.
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2017-04) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Fornyrdislag eller fornyrdeslag, (från fornisländskans fornyrðislag), är ett fornnordiskt versmått. Versen konstrueras så att varje rad innehåller två betonade stavelser. Antalet obetonade stavelser varierar. Raderna binds ofta ihop med hjälp av allitteration. Vanligen är raderna parvis sammankopplade: en huvudstav i andra raden bestämmer allitterationen, och dess begynnelsebokstav upprepas av (oftast) två stöttor i raden innan. Ursprungligen har versformen varit ostrofisk men inom fornnordisk dikt blev den senare i allmänhet åttaradig, ofta med två tydliga halvstrofer.
Ordet fornyrdislag betyder ordagrant gammalt versmått eller fornkvädesform. Namnet introducerades av Snorre i den Prosaiska Eddan, men versformen har sina rötter i äldre fornnordisk och germansk diktning.
Exempel (Völuspá vers 1, Erik Brates tolkning, betonad stavelse kursiverad, allitteration i fetstil)
- Hören mig alla
- heliga släkten
- större och smärre
- söner av Heimdall;
- du vill ju, Valfader,
- att väl jag täljer
- forntida sägner,
- de första, jag minnes
Notera att betoningen, och därmed allitterationen, inte behöver ligga på radens första ord (rad 5–6, 8). I övrigt kan man notera att namnet Valfader, ung. de stupades herre, är en s.k. kenning för Oden.
Se även
| ||||||||||||||||||||