Framsundet

I dagens värld har Framsundet fått stor relevans och genererat en betydande inverkan på olika aspekter av det dagliga livet. Sedan dess uppkomst har Framsundet väckt ändlösa debatter och motstridiga åsikter, och blivit ett ämne av allmänt intresse som har fångat uppmärksamheten hos miljontals människor runt om i världen. Det spelar ingen roll om Framsundet är inom politik, vetenskap, kultur eller något annat område, dess inflytande är obestridligt och dess närvaro är konstant på en daglig basis. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Framsundet och dess inverkan på vårt samhälle idag.

Framsundet

Framsundet, är sundet mellan Svalbard och Grönland. Sundet är den djupaste förbindelsen (mer än 2500 meter) mellan Nordatlanten och Norra ishavet och utgör gräns mellan de två haven (närmare bestämt mellan bihaven Grönlandshavet och Wandels hav). Sundet har fått sitt namn efter det norska skeppet Fram.

Framsundet är världens nordligaste havsområde där det finns delar som är isfria hela året. Det är cirka 450 kilometer brett men på vardera sida ligger en kontinentalsockel, så den djupa delen är 300 kilometer bred. Tröskeln mellan Polarhavet och Framsundet år 2 545 meter djup. Den nordligste delen av mittatlantiska ryggen går genom sundet i nord-sydlig riktning, och förbinds med Nansen-Gakkelryggen under Polarhavet. Det djupaste stället är 5 607 meter under havsytan.

Stora bestånd av grönlandsval levde i Framsundet, men runt mitten av 1700-talet var de nästan utrotade på grund av omfattande valfångst.

Källor

  1. ^ Norsk polarinstitutt, Structure and heat content of the West Spitsbergen Current av Peter M. Haugan, sid.183
  2. ^ Thiede, J.; Pfirman, S.; Schenke, H.-W.; Reil, W. (1990). ”Bathymetry of Molloy Deep: Fram Strait between Svalbard and Greenland”. Marine Geophysical Researches 12 (3): sid. 197–214. doi:10.1007/BF02266713. 
  3. ^ Stafford, KM; Moore, SE; Berchok, CL; Wiig, Ø (2012). ”Spitsbergen's endangered bowhead whales sing through the polar night”. Endang Species Res 18: sid. 95–103. doi:10.3354/esr00444.