Franska ockupationszonen
I den här artikeln ska vi analysera och diskutera Franska ockupationszonen, ett ämne som har genererat stort intresse och debatt i dagens samhälle. Ur olika perspektiv och tillvägagångssätt kommer vi att ta upp de mest relevanta och kontroversiella aspekterna relaterade till Franska ockupationszonen, med syftet att ge en fullständig och detaljerad bild av detta ämne. I den här artikeln kommer vi att utforska dess inverkan på olika områden, såväl som de konsekvenser och konsekvenser det medför. På samma sätt kommer vi att undersöka de olika åsikterna och ståndpunkterna i frågan, och erbjuda en kritisk och objektiv analys. Genom denna analys vill vi erbjuda en heltäckande bild av Franska ockupationszonen och dess relevans idag.
Den Franska ockupationszonen var en av de fyra ockupationszoner som bildades efter Nazitysklands villkorslösa kapitulation och upplösning i slutet av andra världskriget 1945.
Segrarmakternas inbördes indelning av efterkrigs-Tysklands ockupationszoner definierades i Londonprotokollet. I dessa ingick dock inte Berlin (Stor-Berlin), som utgjorde en särskild, gemensamt ockuperad del men delades in i sektorer för respektive ockupationsmakts förvaltning.
Som för alla zoner, låg huvudorten officiellt i Berlin. I praktiken den franska militärregeringen i Baden-Baden.
Området kom 1949 att bli en del av den nybildade staten Västtyskland, med undantag av Saar som införlivades i Västtyskland först 1957.
Utsträckning
Den franska ockupationszonen omfattade följande områden:
- Den bayerska provinsen Rheinpfalz;
- Regeringsområdena Koblenz och Trier, som ingått i den preussiska Rhenprovinsen;
- Regeringsområdet Montabaur, som tillhört den preussiska provinsen Nassau;
- Den preussiska provinsen Hohenzollern;
- De hessiska provinsen Rheinhessen (utom en liten del öster om Rhen);
- De delar av Baden och Württemberg som låg söder om motorvägen A8;
- Birkenfeld, som varit en sydlig enklav tillhörande Fristaten Oldenburg;
Fram till 1946 ingick också Saarland i den franska ockupationszonen.
Berlinsektorn
Franska trupper anlände till Berlin 12–14 augusti 1945. Deras Berlinsektor omfattade från och med den 13 augusti stadsdelsområdena (Bezirke) Wedding och Reinickendorf.
Västtyskland
Inför bildandet av den västtyska staten 1949, bildades förbundsländerna Rheinland-Pfalz, Württemberg-Hohenzollern och Südbaden. Tillsammans med förbundsländerna i den brittiska och i den amerikanska zonen, bildade de Förbundsrepubliken Tyskland, informellt ofta kallat Västtyskland.
År 1952 slogs Württemberg-Hohenzollern och Südbaden ihop med det nybildade förbundslandet Baden-Württemberg.
Ockupationszonerna i det västtyska området kvarstod under en övergångstid med ökande självständighet för den nya staten, och upplöstes efter ikraftträdandet av Parisfördragen i maj 1955.
Källor
- ^ Londonprotokollet, 12 september 1944, läst 4 november 2020.
- ^ Londonprotokollet, 13 augusti 1945 (i tysk översättning), läst 4 november 2020.
- ^ Wolfgang Benz (11 april 2005). Errichtung der Besatzungsherrschaft Bundeszentrale für politische Bildung. Läst 4 november 2020.
- ^ 11. Juli 1945 Deutschland-Chronik, Bundeszentrale für politische Bildung. Läst 29 november 2020.
- ^ Gerhard Keiderling (2000). Es herrschte das Prinzip der Einstimmigkeit: Die Alliierte Kommandantur 1945-1948 Berlinische Monatsschrift, Luisenstädtischen Bildungsverein. Läst 19 november 2020.
- ^ Vor 70 Jahren: Besatzungsstatut für die Bundesrepublik Bundeszentrale für politische Bildung, 18 september 2019. Läst 4 december 2020.
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.
|