Idag är Gabriela Zapolska ett ämne som har blivit allt mer aktuellt i det moderna samhället. I och med teknikens framsteg och globaliseringen har Gabriela Zapolska blivit en central punkt för debatt och intresse för människor i alla åldrar och bakgrunder. När vi kommer närmare att förstå effekten av Gabriela Zapolska uppstår nya frågor och utmaningar som förtjänar att utforskas. I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i världen av Gabriela Zapolska och utforska dess olika aspekter, implikationer och konsekvenser i våra dagliga liv. Från dess historia till dess inflytande på populärkulturen kommer vi att dyka ner i en uttömmande analys som gör att vi bättre kan förstå vikten av Gabriela Zapolska idag.
Gabriela Zapolska | |
Född | Maria Gabriela Korwin-Piotrowska 30 mars 1857 Pidhajtsi |
---|---|
Död | 21 december 1921 eller 17 december 1921 Lviv |
Begravd | Lytjakivkyrkogården kartor |
Medborgare i | Polen |
Sysselsättning | Översättare, scenskådespelare, författare, journalist, dramatiker, publicist |
Make | Stanisław Janowski (g. 1901–) |
Partner | Marian Gawalewicz |
Namnteckning | |
Redigera Wikidata |
Gabriela Zapolska, född Piotrovska 30 mars 1857 i Podhajce, död 17 december 1921 i Lwów, var en polsk författare.
Zapolska var skådespelerska, först i Warszawa, 1889–95 vid Antoines teater i Paris, därefter i Kraków och Lwów, samt ägnade sig även åt tidningsmedarbetarskap. Hon försökte först med krass naturalism överföra zolaismen till den polska litteraturen, men övergick sedan till en mera psykologiserande riktning. Hennes tendens är oftast feministisk, och hon dröjer gärna vid erotiska förhållanden.
Av Zapolskas romaner kan nämnas Kaśka karjatyda (1883), Przedpiekle (1895), Fin de siècle' istka (1897) och Jak tecza (1917) och "Balhjälten" (1918). Väl förtrogen med teaterns krav, hade hon som teaterförfattare stora framgångar med effektfulla stycken, till största delen ur det moderna livet (Malka Schwarzenkopf m.fl.), men även historiskt patriotiska som "Citadellet i Warszawa". I Stockholm gavs "Unga tsaren" och "Oberörda frun" (båda 1920).