Gullranka

I den här artikeln kommer vi att utforska ämnet Gullranka på djupet, analysera dess olika aspekter och relevanta aspekter. Från dess ursprung och utveckling till dess inverkan på dagens samhälle kommer vi att fördjupa oss i historien och dess betydelse i olika sammanhang. Dessutom kommer vi att undersöka åsikter och perspektiv hos experter på området, samt erfarenheter från dem som har direkt påverkats av Gullranka. Genom ett brett och multidisciplinärt förhållningssätt strävar vi efter att belysa detta mycket relevanta ämne, och erbjuda läsaren en komplett och berikande vision.

Gullrankesläktet
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxtriket
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassEnhjärtbladiga
Monocotyledonae
OrdningAlismatales
FamiljKallaväxter
Araceae
UnderfamiljMonsteroideae
TribusMonstereae
SläkteGullrankesläktet
Epipremnum
ArtGullranka
E. aureum
Vetenskapligt namn
§ Epipremnum aureum
Auktor(Linden & André) G.S.Bunting

Gullranka (Epipremnum aureum) art i familjen kallaväxter som förekommer naturligt på Sällskapsöarna. I Sverige är gullrankan vanlig som krukväxt.

Det är en epifytisk, flerårig klättrande ört.

Skötsel och användning

Odlas i halvskugga eftersom stark sol bleker bladen och en för mörk plats gör bladen helt gröna. Den trivs bäst i rumstemperatur året om, eventuellt något svalare på vintern, dock aldrig under 16°C. Jorden vattnas igenom ordentligt vid varje bevattningstillfälle. Den bör torka upp mellan vattningarna. Svag näring ges en gång i veckan från vår till höst och bladen duschas då och då.

Används ibland i akvarium, då den placeras på toppen av akvariet med rötterna nedsänkt i vattnet. Detta är fördelaktigt både för växten och vattenkvalitén då den tar upp nitrat för att växa.

Förökning

Gullranka kan enkelt förökas genom att ta sticklingar från dess rankor, så kallade ledsticklingar, vilket är den vanligaste och mest pålitliga metoden för att bevara samma genetiska egenskaper som moderplantan.

Alternativt kan den också förökas genom att plantera frön, men i detta fall kommer den nya växten att ha en arvsmassa som skiljer sig från moderplantan. För att ta en stickling, klipp av en bit av rankan som är cirka 10-15 centimeter lång och har 3-4 noder. Sticklingar kan sedan rotas antingen direkt i jord eller i vatten.

Referenser

Noter