Harald Langberg
Idag är Harald Langberg ett ämne av stor relevans i samhället. Sedan dess uppkomst har den fångat uppmärksamheten hos människor i alla åldrar och intressen. Oavsett om det beror på dess inverkan på populärkulturen, dess inflytande inom det vetenskapliga området eller dess betydelse i vardagen, har Harald Langberg blivit ett ämne som inte går obemärkt förbi. Under åren har det genererat debatter, forskning och framsteg som har förändrat hur vi förstår världen omkring oss. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Harald Langberg, dess utveckling över tid, dess betydelse idag och dess möjliga inflytande i framtiden.
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-08) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Harald Langberg | |
| Född | Harald Svenn Langberg 3 augusti 1919 |
|---|---|
| Död | 21 oktober 2003 (84 år) |
| Medborgare i | Danmark |
| Sysselsättning | Musieintendent |
| Arbetsgivare | Nationalmuseet m.fl. |
| Redigera Wikidata | |
Harald Svenn Langberg, född den 3 augusti 1919 i Frederiksberg, Danmark, död den 21 oktober 2003 var en dansk konsthistoriker.
Biografi
Langberg var son till Grosshandlaren Hans Philip Edliot Langberg (1880–1927) och Kamma Langberg, född Hansen, (1885–1956), samt bror till den danska politikern Edele Kruchow och den danska officeren Gunnar Langberg (1918–2007).
Efter att ha avlagt studentexamen från HF-Centret Efterslægten i Köpenhamn 1938 studerade Langberg vidare parallellt med arbete för Nationalmuseet och Det Særlige Bygningssyn, ett rådgivande organ för kulturminnesvård och byggnadsvård, och kunde 1947 ta en magisterexamen i konsthistoria. Langberg fortsatte sitt arbete vid framför allt Nationalmuseet och utsågs där 1954 till inspektör och sedan 1962 till överinspektör.
Langberg utsågs som en av experterna i 1953 års svenska byggnadsminnesutredning, som 1956 lämnade sitt betänkande till Sveriges regering. Langberg valdes till utländsk korresponderande ledamot i Kungliga Vitterhetsakademin 1963.
Vid UNESCO:s internationella restaureringskonferensen i Venedig 1964, där Langberg som dansk representant var vice ordförande, medverkade han till inrättandet av International Council on Monuments and Sites (ICOMOS) samt utformningen av UNESCO:s fördrag om kulturminnes- och byggnadsvård. 1968 övervarade Langberg vid öppningen av Valdemar Atterdags kista i Sorø klosterkyrka.
Langberg utsågs 1995, tack vare sin kulturhistoriska gärning, till hedersdoktor vid Köpenhamns universitet. Han bodde en stor del av sitt liv vid Gråbrødretorv i Köpenhamn. Han var sedan 1945 gift med Inger Langberg, född Balslev 1925 i Svendborg.
Bibliografi (i urval)
- 1945 – Et hus paa Graabrødretorv
- 1950 – Omkring C.F. Hansen
- 1958 – Clausholms bygningshistorie
- 1973 – Den store satire: Johan Herman Wessel og Kærlighed uden strømper
- 1974 – Kongens teater: Komediehuset på Kongens Nytorv 1748-1774
- 1982 – Gunhildkorset: Gundhild's Cross and Medieval Court Art in Denmark
- 1985 – Dansesalen på Kronborg
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från danskspråkiga Wikipedia, Harald Langberg, 9 februari 2023.
Noter
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 31 december 2019, licens: öppen licens.
- ^ Levinsen, Lis (22 april 2023). ”Edele Kruchow” (på danska). Danskt kvinnobiografiskt lexikon (DKL). Larsen, Jytte. https://kvindebiografiskleksikon.lex.dk/Edele_Kruchow. Läst 2 augusti 2023.
- ^ ”Gunnar Langeberg”. Modstandsdatabasen. Frihedsmuseet. https://modstand.natmus.dk/person.aspx?80929. Läst 2 augusti 2023.
- ^ Redaktionen (18 mars 1953). ”Kulturbyggnaderna ska registreras”. Svenska Dagbladet (SvD): s. 7.
- ^ Redaktionen (5 september 1956). ”Vårdare av byggnadsminne föreslås få skatterabatt vid arv”. Dagens Nyheter (DN): s. 5.
- ^ Redaktionen (8 maj 1963). ”Vitterhetsakademin valde nya ledamöter”. Svenska Dagbladet (SvD): s. 14.
- ^ Redaktionen (24 oktober 1968). ”Valdemar Atterdags kista har öppnats”. Svenska Dagbladet (SvD): s. 16.
|