Henrik V (tysk-romersk kejsare)
I följande artikel kommer vi att utforska vilken inverkan Henrik V (tysk-romersk kejsare) har haft på olika aspekter av dagens samhälle. Från dess ursprung till dess relevans idag har Henrik V (tysk-romersk kejsare) varit ett ämne av intresse för forskare, experter och allmänheten. Genomgående i denna artikel kommer vi att analysera de olika perspektiven relaterade till Henrik V (tysk-romersk kejsare), samt vilka implikationer det har haft inom områden som teknik, kultur, politik och ekonomi. Dessutom kommer vi att undersöka hur Henrik V (tysk-romersk kejsare) har påverkat och förändrat hur vi interagerar, kommunicerar och navigerar i dagens värld. Utan tvekan har Henrik V (tysk-romersk kejsare) satt en betydande prägel på vårt samhälle och kommer att fortsätta att vara ett relevant ämne för framtiden.
| Henrik V | |
 | |
| Född | 11 augusti 1086 Goslar, Tyskland |
|---|---|
| Död | 23 maj 1125 (38 år) Utrecht, Nederländerna |
| Begravd | Domkirken i Utrecht och Speyers domkyrka |
| Medborgare i | Tysk-romerska riket |
| Sysselsättning | Mecenat, monark |
| Befattning | |
| Monark av Italien (1098–1125) Romersk kung (1099–1125) Tysk-romersk kejsare (1111–1125) | |
| Maka | Matilda av England (g. 1114–1125) |
| Föräldrar | Henrik IV Bertha av Savojen |
| Heraldiskt vapen | |
.svg) | |
| Redigera Wikidata | |
Henrik V av Sachsen, född 1086, död 1125, tysk kung 1106-1125, tysk-romersk kejsare 1111–1125. Han var son till Henrik IV och Bertha av Turin och gift med Matilda av England.
Biografi
Henrik tvingade sin far att abdikera, men fortsatte faderns politik mot kyrkan, den så kallade investiturstriden. Han försökte återvinna kungadömets makt över de andliga ämbetena genom att tvinga påven Paschalis II till en uppgörelse (den 4 februari 1111). Enligt uppgörelsen avstod kungen från investituren, men återtog från de tyska kyrkorna alla de besittningar och höghetsrättigheter som de hade erhållit sedan Karl den stores tid. Då biskoparna vägrade att godta denna uppgörelse, och påven inte kunde tvinga dem att göra det, återfordrade konungen investituren, fängslade den motspänstige påven och tvingade honom till en ny uppgörelse (i april 1111). Enligt denna erkände påven kejsarens rätt till investitur och förband sig dessutom att inte bannlysa honom.
Men när kejsaren några år senare i en strid med upproriska furstar hade lidit ett svårt nederlag (slaget vid Welfesholz den 11 februari 1115) erkändes även i Tyskland den bannlysning som en burgundisk biskop hade uttalat över kejsaren med tillstånd av påven, som fann detta förenligt med sin tidigare edliga försäkran.
Genom konkordatet i Worms 1122 måste Henrik slutligen medge fria biskopsval i Tyskland, Burgund och Italien. Dock skulle valet äga rum i kungens eller hans ställföreträdares närvaro, och vid stridiga val skulle han ha avgörandet i sin hand. I Tyskland hade han dessutom veto gentemot misshagliga prelater i det att ingen biskop fick vigas om inte kungen innan dess hade förlänat honom insignierna (det vill säga meddelat honom investitur).
Källor
- ”Henrik V”. Nationalencyklopedin. http://www.ne.se/henrik-v/201719. Läst 11 januari 2011.
Noter
- ^ Union List of Artist Names, 29 november 2014, läs online, läst: 10 maj 2022.
- ^ Kindred Britain, läs online.
- ^ läst: 7 augusti 2020.
- ^ Hildebrand, Hans; Hjärne, Harald; Pflugk-Harttung, Julius von. ”169 (Världshistoria / Medeltiden)”. runeberg.org. https://runeberg.org/vrldhist/2/0197.html. Läst 25 juni 2021.
- ^ Hildebrand, Hans; Hjärne, Harald; Pflugk-Harttung, Julius von. ”170 (Världshistoria / Medeltiden)”. runeberg.org. https://runeberg.org/vrldhist/2/0198.html. Läst 25 juni 2021.
| Företrädare: Henrik IV |
Tysk-romersk kejsare 1111–1125 |
Efterträdare: Lothar III |