Ida Pfeiffer
Idag är Ida Pfeiffer ett ämne av stor relevans och intresse för en mängd olika människor i olika delar av världen. Den påverkan som Ida Pfeiffer har på våra liv är obestridlig, vare sig det är på en personlig, social, ekonomisk eller politisk nivå. Sedan dess uppkomst har Ida Pfeiffer varit föremål för studier, analys och debatt av experter inom olika områden, som försöker förstå dess implikationer och konsekvenser. I den här artikeln kommer vi att utforska fenomenet Ida Pfeiffer från olika perspektiv och dess inflytande på det nuvarande samhället, för att belysa detta brett diskuterade ämne.
| Ida Pfeiffer | |
 | |
| Född | Ida Reyer 14 oktober 1797 Wien |
|---|---|
| Död | 27 oktober 1858 (61 år) Wien |
| Begravd | Zentralfriedhof Wien och St. Marx begravningsplats |
| Medborgare i | Kejsardömet Österrike och Habsburgska monarkin |
| Sysselsättning | Upptäcktsresande, redaktör, naturvetare, författare, resenär |
| Make | Mark Anton Pfeiffer (g. 1820–) |
| Barn | Alfred Pfeiffer (f. 1821) Bertha Pfeiffer (f. 1822) Oskar Pfeiffer (f. 1824) |
| Namnteckning | |
_b_683_(cropped).jpg) | |
| Redigera Wikidata | |
Ida Laura Pfeiffer, född Reyer 14 oktober 1797 i Wien, död i samma stad 27 oktober 1858, var en österrikisk reseskildrare.
Biografi
Pfeiffer var dotter till köpmannen Aloys Reyer i Wien. Hon gifte sig 1820 med den avsevärt äldre advokaten Anton Pfeiffer, men äktenskapet blev fort olyckligt. Från 1842 gjorde hon vidsträckta resor, som hon beskrev i flera omtyckta böcker. Den första av dessa, Reise einer Wienerin in das heilige Land (1843), nådde stor framgång och möjliggjorde en ny resa, beskriven i Reise nach dem skandinavischen Norden und der Insel Island (1846). Därpå följde Eine Frauenfahrt um die Welt (1850) och Meine zweite Weltreise (1856).
Hennes sista resa (1856) gick till Madagaskar. Där blev hon inblandad i fransmannens Joseph-François Lamberts kuppförsök mot drottning Ranavalona I och hölls fången under en tid, varefter hon utvisades ur landet och med nedbruten hälsa vände tillbaka till sin födelsestad Wien. En av hennes söner gav ut en skildring av denna färd, Reise nach Madagaskar (1861).
Pfeiffer var hedersledamot av de geografiska sällskapen i Berlin, Paris och Wien samt förde hem stora samlingar till museerna i Wien.
Eftermäle
Madagaskarrallhägern (Ardeola idae) är uppkallad efter henne.
Källor
- Pfeiffer, Ida i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1915)
- Pfeiffer, Ida i Salmonsens Konversationsleksikon (andra utgåvan, 1925)
Noter
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.
- ^ SNAC, Ida Laura Pfeiffer, läs online, läst: 9 oktober 2017.
- ^ FemBios databas, Ida Pfeiffer, läst: 9 oktober 2017.
- ^ Pfeiffer, Ida, vol. 22, Biographisches Lexikon des Kaiserthums Oesterreich, s. 175.
- ^ Anna Gadzinski, KALLIOPE Austria : Frauen in Gesellschaft, Kultur und Wissenschaft, Förbundsministeriet för Europafrågor och internationella frågor, 2 september 2015, s. 217, ISBN 978-3-9503655-5-9, läs online.
- ^ Brockhaus Enzyklopädie, Ida Pfeiffer, läst: 9 oktober 2017.
- ^ WeChangEd, läs online.
- ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.
- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 15 december 2022.
- ^ läs online, data.matricula-online.eu , läst: 13 augusti 2021.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Ida Pfeiffer.- Ida Pfeiffer i Libris
