Idag vill vi prata om Jan Henryk Dąbrowski, ett ämne som fångat mångas uppmärksamhet på senare tid. Jan Henryk Dąbrowski är ett ämne som täcker ett brett spektrum av aspekter och kan vara av intresse för en mycket varierad publik. Från dess påverkan på det nuvarande samhället till dess historiska relevans kan Jan Henryk Dąbrowski analyseras ur olika perspektiv och finna sin plats inom olika kunskapsområden. I den här artikeln kommer vi att utforska några av de mest relevanta aspekterna av Jan Henryk Dąbrowski, för att förstå dess betydelse och konsekvenserna det har idag.
Jan Henryk Dąbrowski | |
Född | 2 augusti 1755 eller 29 augusti 1755 Pierzchów, Polen |
---|---|
Död | 6 juni 1818 Winna Góra, Polen |
Medborgare i | Polsk-litauiska samväldet, Kungariket Sachsen, Första franska republiken, Första franska kejsardömet, Hertigdömet Warszawa och Kongresspolen |
Sysselsättning | Officer |
Maka | Barbara Florentyna Chłapowska (g. 1807–) |
Barn | Jan Michał Dąbrowski (f. 1783) Bogusława Mańkowska (f. 1814) Bronisław Dąbrowski (f. 1815) |
Föräldrar | Jan Michał Dąbrowski |
Utmärkelser | |
Vita örnens orden (1815) Storkors av Hederslegionen Järnkroneorden Sankt Vladimirs orden, fjärde klassen Sankt Annas orden, fjärde klass Namn ingraverat på Triumfbågen Kommendörskors av Virtuti Militari Järnkroneorden | |
Namnteckning | |
Redigera Wikidata |
Jan Henryk Dąbrowski, född 29 augusti 1755 i Pierzchowice, Polen, död 6 juni 1818 i Winnogóra, Preussen, var en polsk general och nationalhjälte.
Dąbrowski var 1771-92 i sachsisk militärtjänst, och inträdde 1792 i polsk. Han deltog i Fälttåget mot Ryssland 1792 och i upproret 1796. År 1796-1801 stred han i fransk tjänst i Italien, och blev 1802 divisionsgeneral i Cisalpinska republikens tjänst och senare hos kungen av Neapel. År 1806 återvände han till Polen och deltog som generallöjtnant med en polsk kår i Napoleons fälttåg 1807-13 och förde efter Józef Antoni Poniatowskis död överbefälet över kejsarens polska trupper. Återkommen till Polen 1815, utnämndes han av Alexander I till polsk kavallerigeneral men drog sig 1816 tillbaka till Winagóra i Posen, där han dog.
Han omnämns bland annat i Polens nationalsång, Mazurek Dąbrowskiego, där han framhävs som det polska folkets ledare.