Jean Giraudoux

I den här artikeln kommer vi att i detalj utforska Jean Giraudoux, ett ämne som har väckt intresset hos olika människor i olika delar av världen. Jean Giraudoux är inte bara ett relevant ämne idag, utan det har också en historia som sträcker sig decennier tillbaka. När vi går vidare i den här artikeln kommer vi att förstå hur Jean Giraudoux har utvecklats över tid och vad dess inverkan är på dagens samhälle. Dessutom kommer vi att undersöka de olika perspektiv och åsikter som finns om Jean Giraudoux, vilket gör att vi kan få en bredare och mer komplett vision av detta ämne. Utan tvekan är Jean Giraudoux ett fascinerande ämne som förtjänar att utforskas på djupet, och det är därför vi på de närmaste raderna kommer att gräva ner i dess värld för att upptäcka alla dess aspekter.

Jean Giraudoux
FöddHippolyte Jean Giraudoux
29 oktober 1882
Bellac, Frankrike
Död31 januari 1944 (61 år)
Paris
Begravdkvarter 9 Passy begravningsplats
Medborgare iFrankrike
Utbildad vidÉcole normale supérieure
Lycée Lakanal
SysselsättningDramatiker, essäist, diplomat, manusförfattare, författare
Befattning
Inspector general of Diplomatics and Consulars (1934–1941)
ArbetsgivareLe Figaro
BarnJean-Pierre Giraudoux (f. 1919)
Utmärkelser
Concours général (1902)
Kommendör av Hederslegionen
Namnteckning
Redigera Wikidata

Hippolyte Jean Giraudoux, född 29 oktober 1882 i Bellac, död 31 januari 1944 i Paris, var en fransk författare.

Giraudoux var en typisk representant för den del av författargenerationen efter första världskriget som fortsatte i André Gides och Paul Valérys fotspår och ställde sig i opposition till den traditionella franska formklarheten. Giraudoxu framträdde 1909 med novellsamlingen Provinciales, som efterföljdes av L'école des indifférents (1911) och Elpénor (1913), vars med inre monologer fyllda noveller fick sitt egentliga genombrott först efter första världskrigets utbrott. Därefter följde en rad romaner i samma stil, såsom Simon le pathétique (1918, självbiografisk), Amica America (1919), Suzanne et le pacifique (1921), samt den för Giraudoux mycket typiska Sigfrid et le Limousin (1922, svensk översättning 1929) och den politiska nyckelromanen Bella (1926). Senare uppträdde Giraudoux även som dramatiker.

Giraudoux var uppvuxen i fransk småstadsmiljö och gjorde i ungdomen många fotvandringar runtom i Europa och Amerika. Han blev 1911 anställd vid franska utrikesdepartementet, där han bland annat tjänstgjorde som legationssekreterare i Ryssland (Sovjetunionen) och Främre Orienten. 1939-1940 var Giraudoux fransk propagandaminister, men det är för sitt författarskap han är känd för eftervärlden.

Texterna är humana och inte sällan satiriska och samhällskritiska.

Bibliografi (urval)

  • Siegfried (1928, baserad på hans roman Sigfrid et le Limousin från 1922)
    • Siegfried : skådespel i fyra akter (översättning Elsa Thulin, Geber, 1929)
  • Amfitryon 38 (1929)
    • Amphitryon 38: komedi i tre akter (otryckt översättning Hjalmar Gullberg och Elsa Thulin för Helsingborgs stadsteater 1933)
  • Electra
    • En pjäs
  • Judith (1931)
  • Intermezzo (1933)
    • Intermezzo (otryckt översättning av Karin de Laval för Göteborgs stadsteater 1966)
  • La guerre de Troie n'aura pas lieu (1935)
    • Trojanska kriget blir inte av: pjäs i två akter (översättning Anders Österling, Bonnier, 1938)
    • Trojanska kriget blir inte av (översättning Erik Lindegren, radiobearbetning av Sam Besekow, Radiotjänst, 1954)
  • Ondine (1939; med detta skådespel som grund skrev Daniel-Lesur en opera med samma namn)
  • L'Apollon de Bellac (1942)
    • Apollo från Bellac: pjäs i en akt (otryckt översättning av Elsa Thulin)
  • La folle de chaillot (1945)
    • Tokiga grevinnan: skådespel i två akter (otryckt översättning av Evert Lundström för Göteborgs stadsteater 1962)

Noter

  1. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.
  2. ^ Encyclopædia Britannica, Jean Giraudoux, läst: 9 oktober 2017.
  3. ^ SNAC, Jean Giraudoux, läs online, läst: 9 oktober 2017.
  4. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Жироду Жан”, Большая советская энциклопедия : , tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 27 september 2015.
  5. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Жироду Жан”, Большая советская энциклопедия : , tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.
  6. ^ Libris, 1 oktober 2012, läs online, läst: 24 augusti 2018.
  7. ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 15 december 2022.
  8. ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1932

Externa länkar