I den här artikeln kommer vi att i detalj utforska Jean Giraudoux, ett ämne som har väckt intresset hos olika människor i olika delar av världen. Jean Giraudoux är inte bara ett relevant ämne idag, utan det har också en historia som sträcker sig decennier tillbaka. När vi går vidare i den här artikeln kommer vi att förstå hur Jean Giraudoux har utvecklats över tid och vad dess inverkan är på dagens samhälle. Dessutom kommer vi att undersöka de olika perspektiv och åsikter som finns om Jean Giraudoux, vilket gör att vi kan få en bredare och mer komplett vision av detta ämne. Utan tvekan är Jean Giraudoux ett fascinerande ämne som förtjänar att utforskas på djupet, och det är därför vi på de närmaste raderna kommer att gräva ner i dess värld för att upptäcka alla dess aspekter.
Jean Giraudoux | |
Född | Hippolyte Jean Giraudoux 29 oktober 1882 Bellac, Frankrike |
---|---|
Död | 31 januari 1944 (61 år) Paris |
Begravd | kvarter 9 Passy begravningsplats |
Medborgare i | Frankrike |
Utbildad vid | École normale supérieure Lycée Lakanal |
Sysselsättning | Dramatiker, essäist, diplomat, manusförfattare, författare |
Befattning | |
Inspector general of Diplomatics and Consulars (1934–1941) | |
Arbetsgivare | Le Figaro |
Barn | Jean-Pierre Giraudoux (f. 1919) |
Utmärkelser | |
Concours général (1902) Kommendör av Hederslegionen | |
Namnteckning | |
Redigera Wikidata |
Hippolyte Jean Giraudoux, född 29 oktober 1882 i Bellac, död 31 januari 1944 i Paris, var en fransk författare.
Giraudoux var en typisk representant för den del av författargenerationen efter första världskriget som fortsatte i André Gides och Paul Valérys fotspår och ställde sig i opposition till den traditionella franska formklarheten. Giraudoxu framträdde 1909 med novellsamlingen Provinciales, som efterföljdes av L'école des indifférents (1911) och Elpénor (1913), vars med inre monologer fyllda noveller fick sitt egentliga genombrott först efter första världskrigets utbrott. Därefter följde en rad romaner i samma stil, såsom Simon le pathétique (1918, självbiografisk), Amica America (1919), Suzanne et le pacifique (1921), samt den för Giraudoux mycket typiska Sigfrid et le Limousin (1922, svensk översättning 1929) och den politiska nyckelromanen Bella (1926). Senare uppträdde Giraudoux även som dramatiker.
Giraudoux var uppvuxen i fransk småstadsmiljö och gjorde i ungdomen många fotvandringar runtom i Europa och Amerika. Han blev 1911 anställd vid franska utrikesdepartementet, där han bland annat tjänstgjorde som legationssekreterare i Ryssland (Sovjetunionen) och Främre Orienten. 1939-1940 var Giraudoux fransk propagandaminister, men det är för sitt författarskap han är känd för eftervärlden.
Texterna är humana och inte sällan satiriska och samhällskritiska.
|