I den här artikeln ska vi fördjupa oss i Julij Martov, ett ämne som har fångat många människors uppmärksamhet på senare tid. För att ge en heltäckande bild av denna fråga kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Julij Martov, från dess ursprung till dess nuvarande implikationer. Genom en resa där vi kommer att analysera dess olika aspekter, avser vi att erbjuda ett detaljerat utseende som gör att våra läsare på ett brett och komplett sätt kan förstå den relevans och genomslagskraft som Julij Martov har i det moderna samhället. Genom att presentera data, expertutlåtanden och vittnesmål försöker vi ge en berikande vision som inbjuder till reflektion och debatt om Julij Martov.
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2015-06) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Julij Martov | |
Julij Martov, 1917. | |
Född | Юлий Осипович Цедербаум 24 november 1873 Konstantinopel |
---|---|
Död | 4 april 1923 (49 år) Schömberg, Tyskland |
Begravd | Urnenfriedhof Gerichtstraße |
Medborgare i | Kejsardömet Ryssland, Sovjetryssland och Sovjetunionen |
Utbildad vid | Sankt Petersburgs universitet |
Sysselsättning | Politiker, publicist |
Politiskt parti | |
Rysslands socialdemokratiska arbetareparti | |
Föräldrar | Josef Aleksandrovitj Tsederbaum |
Redigera Wikidata |
Julij Osipovitj Martov (ryska: Юлий Осипович Мартов), född 24 november 1873 i Istanbul, död 4 april 1923 i Berlin, var en rysk revolutionär politiker och mensjevik.
Martov var av judisk börd och hette ursprungligen Julij Osipovitj Tsederbaum. Hans politiska aktivitet i slutet av 1800-talet tvingade honom till inre exil, men hindrade inte honom från att vara en av grundarna till Rysslands socialdemokratiska arbetareparti 1898 och tidningen Iskra (Gnistan) 1900. Han kom i samband med andra partikongressen i London 1903 i konflikt med Vladimir Lenin om huruvida partiet skulle vara ett öppet socialdemokratiskt parti efter västeuropeisk modell där även icke-aktiva sympatisörer tilläts vara medlemmar (vilket Martov förespråkade) eller ett mindre parti bestående av en strängt disciplinerad elit. Martovs fraktion var i majoritet, men fick ändå namnet mensjevikerna (ryska för "minoritetsmän"). Efter partikongressen i London splittrades partiet i två fraktioner: mensjeviker och Lenins bolsjeviker. Martov tillhörde mensjevikernas revolutionära vänsterflygel och arbetade förgäves för en återförening av partiet.
Martov gick i landsflykt 1907 och återvände tuberkulossjuk i samband med februarirevolutionen 1917 och blev officiellt mensjevikernas ledare. Han förespråkade ett snabbt ryskt utträde ur första världskriget och tog avstånd från de mensjeviker som anslutit sig till den provisoriska regeringen. Efter bolsjevikernas maktövertagande i oktoberrevolutionen samma år marginaliserades Martov och mensjevikerna och 1921 tilläts han att lämna Ryssland. År 1923 dog han i tuberkulos i exil i Berlin, Tyskland.
|