I artikeln vi presenterar idag kommer vi att ta upp ämnet Justus Hagman, ett ämne som har väckt många människors intresse genom historien. Justus Hagman är ett komplext och fascinerande ämne som täcker ett brett spektrum av aspekter och har återverkningar inom olika samhällsområden. Under åren har Justus Hagman varit föremål för många studier, debatter och kontroverser, vilket har bidragit till att berika vår förståelse av detta ämne. I den här artikeln föreslår vi att utforska olika aspekter relaterade till Justus Hagman, från dess ursprung till dess inverkan idag, och erbjuder en heltäckande vision och olika perspektiv som gör att läsaren kan fördjupa sig i detta spännande ämne.
Justus Hagman | |
Justus Hagman, skådespelare vid Vasateatern 1892 | |
Född | Carl Justus Hagman 14 februari 1859 Solna |
---|---|
Död | 28 februari 1936 (77 år) Stockholm |
Maka | Mia Hagman |
Barn | Paul Hagman |
IMDb SFDb |
Carl Justus Hagman, född 14 februari 1859 i Solna socken, död 28 februari 1936 i Stockholm, var en svensk skådespelare.
Hagman var yngst av fyra barn till slottssnickaren vid Ulriksdals slott, Erik Hagman och hans hustru Christina Catharina Widman. Han scendebuterade 1876 och filmdebuterade 1913 i Victor Sjöströms Miraklet. Han kom att medverka i drygt 30 filmer fram till och med 1935. Sonen Paul Hagman blev också skådespelare.
Hagman var 1882–1885 anställd vid Svenska Teatern i Helsingfors, 1885–1890 vid Stora Teatern, Göteborg, 1891–1893 vid Vasateatern, 1893–1897 vid Albert Ranfts teatrar i Stockholm och Göteborg, 1897–1899 vid Södra teatern, 1899–1901 vid Dramatiska teatern, 1901–1912 och periodiskt från 1913 vid Ranfts teatrar i Stockholm och landsorten, och verkade då även som regissör, samt var 1912–1913 direktör för Lilla teatern i Stockholm.
Bland hans roller märks narren i Trettondagsafton, Don Cesar de Bazano, Fagin i Oliver Twist, gamle Kampe i Det nya systemet, Didrik i Ljungby horn och Lutz i Gamla Heidelberg.
Justus Hagman ligger begravd på Norra begravningsplatsen i Stockholm. Han gravsattes den 23 maj 1936.
År | Produktion | Upphovsmän | Teater |
---|---|---|---|
1907 | Fänrik Ståls sägner |
Johan Ludvig Runeberg | Östermalmsteatern |
Lycko-Pers resa |
August Strindberg | Östermalmsteatern | |
På havets botten Un drame au fond de la mer |
Ferdinand Dugué Översättning Bertha Straube |
Östermalmsteatern | |
Larssons dotter |
Selfrid Kinmansson | Östermalmsteatern | |
Postrånet Le Courrier de Lyon, ou l'Attaque de la malle-poste |
Eugène Moreau, Paul Siraudin och Alfred Delacour | Östermalmsteatern | |
1911 | Krigarliv, revy |
Emil Norlander | Kristallsalongen |
1914 | Den glada papegojan |
Heinz Lewin | Djurgårdsteatern |
1915 | Kvinnorövaren Le satyr |
Georges Berr | Djurgårdsteatern |
En fiffikus |
Paul Frank | Vasateatern | |
Kärleken segrar |
Charles Klein | Vasateatern | |
1916 | Stormfågeln Under cover |
Roi Cooper Megrue | Oscarsteatern |
Den gamle musikern |
Willy Norrie | Oscarsteatern | |
Fröken Renées kärleksäventyr |
Catulle Burrez | Djurgårdsteatern |
Hagman, Justus (1922). På scenen och bakom: minnen och händelser från en fyrtiofemårig teaterbana. Stockholm: Seelig. Libris 264605
|