Kardning
Numera har Kardning blivit ett ämne av stor relevans och intresse inom många områden. Från politik till vetenskap, kultur och teknik, Kardning är en framträdande plats i aktuella diskussioner och debatter. Med tiden har vi sett hur Kardning har utvecklats och anpassats till sociala, ekonomiska och tekniska förändringar. I den här artikeln kommer vi att undersöka Kardnings inverkan på det moderna samhället på djupet, och analysera dess implikationer och konsekvenser i olika aspekter av våra dagliga liv.
Kardning är den kamning, förberedelse av bomullen eller ullens fibrer som är en förberedelse inför spinningen. Kardning kan göras traditionellt hantverksmässigt eller maskinellt. Ullen behandlas mellan två kardor så att ullens fibrer likriktas. Alla fibrer kardas innan spinning.
En traditionell handhållen karda består av ett trästycke med en fjädrande dyna av gummi eller läder i vilken det sitter ett stort antal piggar av järntråd. Kardorna används i par. Den ull som ska kardas läggs mellan kardorna, dessa läggs ihop och dras sedan från varandra med en bestämd rörelse. Vid husbehovskardning i äldre tider kunde en av kardorna vara fäst vid ett bord.
När 10 à 12 färdigkardade ulltappar rullats samman kallas det i skånskt bygdemål en katt.
En liknande procedur görs även vid beredning av lin, och kallas då att häckla, vilket är en försvenskning av det engelska verbet to heckle med samma innebörd.
Källor
- ^ Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 313, Gleerups, Lund 1862 – 1867, faksimilutgåva Malmö 1962