Kevlar
I dagens värld har Kevlar fått betydande relevans. Både i det dagliga livet och inom olika yrkesområden har Kevlar genererat en betydande inverkan. Denna trend har väckt intresset hos både experter och fans, som försöker bättre förstå dess inflytande och räckvidd. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Kevlar, från dess ursprung och utveckling till dess relevans i det aktuella sammanhanget. Genom en detaljerad analys vill vi erbjuda en heltäckande bild av Kevlar och dess inverkan på dagens samhälle.
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2019-11) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
 | |
| Systematiskt namn | Paraamid |
|---|---|
| Kemisk formel | n |
| CAS-nummer | 24938-64-5 |
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Kevlar är ett handelsnamn för para-aramidfiber. Fibern är fem gånger starkare än stål i samma vikt. Den påverkas dessutom inte inom rimliga temperaturintervall av värme. Kevlar används till allt från skyddshandskar och -västar till slangar i bildäck och kompositer i flygplan men också mycket inom modellhobby. Kevlar uppfanns 1965 av Stephanie Kwolek på DuPont, ursprungligen för att komma runt Michelins patent på stålradialdäcket, men blev inte riktigt känt förrän på 1970-talet. Den andra sorten av aramidfiber är meta-aramidfiber som säljs under namnet Nomex.
Det är egentligen två forskare som står bakom kevlar, Stephanie Kwolek och Herbert Blades. De arbetade båda för DuPont. Aramidfibrer är starka men inte särskilt uttänjbara och relativt dyra.
Kevlar tillhör gruppen högtemperaturstabila ämnen, vilket innebär att den tål värme upp till 180°C en längre tid utan att ta någon större skada.
Kevlar används även för tillverkning av eldleksaker, såsom poi, eldrep, veke på eldstavar och dylikt. Det kan även användas till skateboardar.
Ett viktigt användningsområde för kevlar är som förstärkning i höljet (manteln) i glasfiberkablar för optisk kommunikation, där kevlarens låga töjning kommer särskilt väl till pass för att avlasta den ömtåliga glasfibern.
En annan tillämpning är staglina (handelsnamn Parafil) som alternativ till stål vid stagning av höga master. I vissa tillämpningar är det en fördel att kevlar till skillnad från stål är elektriskt oledande. Detta kan ha betydelse bland annat vid antennanläggningar för radio. Kevlar används även i tillverkning av segel till segelbåtar.
Även högtalarproducenter har börjat använda kevlar. Det används till själva högtalarmembranen.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Kevlar.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||