I dagens värld har Knut Knutsen blivit ett ämne för ständigt intresse och debatt. Med teknikens framsteg och globaliseringen har Knut Knutsen tagit en framträdande roll i det moderna samhället. Från dess påverkan på ekonomin till dess påverkan på kultur och politik har Knut Knutsen genererat motstridiga åsikter och har varit föremål för många studier och undersökningar. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna och dimensionerna av Knut Knutsen, analysera dess implikationer inom olika områden och dess utveckling över tiden.
Knut Knutsen | |
Född | 4 december 1903 Christiania |
---|---|
Död | 9 juli 1969 (65 år) Kragerø kommun, Norge |
Medborgare i | Norge |
Sysselsättning | Arkitekt |
Barn | Bengt Espen Knutsen (f. 1933) |
Utmärkelser | |
Treprisen (1961) Houens fonds diplom (1961) Hederslegionen | |
Redigera Wikidata |
Knut Knutsen, född 4 december 1903 i Kristiania (Oslo), död 9 juli 1969 i Portør, Kragerø, var en norsk arkitekt.
Efter sin utbildning på Statens håndverks- og kunstindustriskole i Oslo mellan 1925 och 1930 fick Knut Knutsen anställning hos olika arkitekter. År 1934 blev han lärare i form vid Statens håndverks- og kunstindustriskole och 1936 startade han sin egen arkitektverksamhet. Han var fascinerad av funktionalismen med aldrig “fångad” av den. 1966 blev han professor vid Statens Arkitektskole i Oslo (numera Arkitektur- og designhøgskolen i Oslo).
Han opponerade sig envist mot den moderna arkitekturen. I en skrift från 1961 “Menneske i sentrum” (Människan i centrum) var han en bland de första som tog upp sammanhanget mellan bebyggelsen, tomten, landskapet, återanvändning och natur i vidare bemärkelse samt återanvändning och “bärkraft” (samverkan mellan samhälle, miljö och ekonomi). I tre praktiska exempel har han förverkligat sina idéer: I sitt eget sommarhus i Portør (1949), Bergendahls sommarhus på Tjøme (1960) och Thorkelsens sommarhus i Portør (1961). Dessa tre byggnader har alla gemensamt användningen av naturmaterial, samklang mellan tomten och naturen samt avsaknaden av romantiserande eller nationella stilelement. I ambassadbyggnaden för Norge i Diplomatstaden i Stockholm från 1948 (invigd 1952) använder han naturmaterial som rött tegel, kraftigt spån och kopparplåt i fasaderna. Här har han även brutit ner det stora kontorshuset i flera mindre volymer, så att det inte verkar vara större än en villa från entrésidan, ett stilgrepp som han har kritiserats för i andra sammanhang.
Knut Knutsen hade många stora uppdrag, som Folkets hus i Oslo, men det var huvudsakligen i hans mindre arbeten som hans arkitektur kom till sin rätt.
Han fick norska Treprisen(no) 1961.
|