Knut Stubbendorff

I den här artikeln ska vi utforska den spännande världen av Knut Stubbendorff. Knut Stubbendorff är ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos miljontals människor runt om i världen, och skapat ett oöverträffat intresse i olika samhällen och sektorer. Under åren har Knut Stubbendorff haft en betydande inverkan på samhället och påverkat hur människor interagerar, kommunicerar och ser på världen omkring dem. Sedan dess uppkomst har Knut Stubbendorff varit föremål för debatt, studier och beundran, vilket gör det till ett fascinerande och ständigt utvecklande ämne. Genom den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Knut Stubbendorff och utforska dess ursprung, dess inverkan och dess relevans idag.

Knut Stubbendorff
Född15 december 1893
Sörby församling, Sverige
Död9 oktober 1965 (71 år)
Lidingö, Sverige
BegravdSkogskyrkogården
kartor
Medborgare iSverige
SysselsättningÖversättare, journalist, författare
Redigera Wikidata

Knut Bertil Stubbendorff, född 15 december 1893 i Sörby församling, Skåne, död 9 oktober 1965 i Lidingö , var en svensk författare, journalist och översättare. Efter enstaka översättningar under 1920-talet blev han från 1932 yrkesöversättare och kom under drygt två decennier att producera otaliga översättningar från tyska, engelska, norska, ryska och danska. Vid mitten av 1950-talet tvangs han upphöra med översättande på grund av synproblem. Bland författare som han översatt märks Hans Fallada, Erich Maria Remarque, Knut Hamsun och Halldór Laxness (den sistnämnda översatt från engelska).

Biografi

Han var son till lantbrukaren Robert Stubbendorff och hans hustru Elisabeth, född Groothoff. Han gifte sig 1921 med Nina Taskina, med vilken han fick två barn, och gifte om sig 1939 med danskan Inger Sivertsen, född 1919, med vilken han fick tre döttrar.

Fynden efter Andrées polarfärd

Knut Stubbendorff hade en viktig roll i samband med att resterna efter Andrées polarexpedition räddades åt eftervärlden på sensommaren 1930. Stubbendorff sändes av Dagens Nyheter och Vecko-Journalen till Tromsø för att bevaka och skildra arbetet med fynden på Vitön. Han tog sig från Tromsø till Vitön med fångstfartyget Isbjörn och ledde där arbetet med att söka igenom fyndplatsen. Knut Stubbendorff har skildrat arbetet med att ta tillvara resterna av expeditionens läger på Vitön i ett kapitel i boken Med Örnen mot polen, som gavs ut samma år.

Författaren Per Olof Sundman beskriver i sin bok om polarexpeditionen Ingen fruktan, intet hopp Stubbendorffs insats för att rädda och dokumentera fynden vid lägret: "Stubbendorff var journalist men handlade som en vetenskapsman. Han genomförde en serie mönstergilla fotograferingar av platsen, registrerade föremål efter föremål och ritade in dem på en kartskiss...."

Bibliografi

Översättningar (urval)

  • H. G. Wells: Hjärtats lönnliga vrår (The secret places of the heart) (Svenska andelsförlaget, 1922)
  • Franz Werfel: Det förskingrade himmelriket: en gammal tjänstekvinnas historia (Der veruntreute Himmel) (Bonnier, 1940)
  • John Steinbeck: Rysk dagbok (A Russian journal) (Bonnier, 1949)
  • Daniel Defoe: Sjömannen Robinson Crusoe från York (Robinson Crusoe) (Tiden, 1953)


Referenser

Noter

  1. ^ Svenskagravar.se, Stubbendorff, Knut Bertil, läs online, läst: 21 maj 2018.
  2. ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
  3. ^ Andrée, Salomon August; Frænkel Knut, Strindberg Nils (1930). Med Örnen mot polen: Andrées polarexpedition år 1897. Stockholm: Bonnier. Libris 1313686 
  4. ^ Sundman, Per Olof (1968). Ingen fruktan, intet hopp: ett collage kring S.A. Andrée, hans följeslagare och hans polarexpedition. Stockholm: Bonnier. Libris 884831 

Källor

Auktoritetsdata
Enciclo
Wikious
Sapientia
Scientia
Boobota
Anandapedia
Sagapedia
Wikithot