I dagens värld har Kommandotecken blivit ett ämne av stor relevans och intresse för ett brett spektrum av människor. Oavsett om det är ett socialt fenomen, ett tekniskt framsteg, en historisk figur eller någon annan aspekt av det moderna livet, har Kommandotecken fångat olika publikers uppmärksamhet och skapat intensiv debatt i olika kretsar. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna relaterade till Kommandotecken, från dess ursprung till dess nuvarande implikationer, i syfte att erbjuda läsaren en heltäckande och kontextualiserad vision av detta för närvarande betydelsefulla ämne.
Kommandotecken, en typ av fälttecken, är personliga befälstecken för att utmärka statschefer, regeringschefer, försvarsministrar och högre militära befäl. De kan föras som fanor, standar, på fordon och hissade på fartyg. Enligt den svenska försvarsmaktens ordbok är ett kommandotecken, ett "standarliknande fälttecken som anger högre militära befälhavares uppehållsplats".
1901 infördes befälstecken inom armén efter tysk förebild. Då för arméchef, arméfördelningschef, och kavallerifördelningschef, samt senare även för cheferna för Gotlands och Övre Norrlands trupper.
Beteckningen ändrades 1943 till kommandotecken och infördes efterhand för:
Även vissa brigadchefer hade egna kommandotecken. Samtliga tecken avskaffades 1960. Då en ny indelning i militärområden infördes 1966 fick militärbefälhavarna kommandotecken. 1995 infördes de för fördelningscheferna.
Idag innehas kommandotecken av Konungen, Överbefälhavaren, chefen för insatsledningen, cheferna för arméns, marinens, flygvapnets taktiska staber, chefen för Specialförbandsledningen. Försvarsministern har ett särskilt tecken som endast förs ombord på fartyg.