Krogstastenen
I den här artikeln kommer vi att utforska Krogstastenen på djupet och analysera dess inverkan, relevans och inflytande inom olika områden. Krogstastenen har blivit ett ämne för ett växande intresse för dagens samhälle, vilket skapar debatt och reflektion kring dess implikationer. På dessa sidor kommer vi att undersöka de många aspekterna kring Krogstastenen, från dess ursprung och utveckling till dess utveckling över tid. Dessutom kommer vi att analysera dess samband med andra fenomen och dess roll i att forma den nuvarande världen. Vi hoppas att denna artikel fungerar som en utgångspunkt för djupare reflektion kring Krogstastenen och dess implikationer för vardagen.
| Krogstastenen | |
| Runristning | |
 | |
| Land | Sverige |
|---|---|
| Landskap | Uppland |
| Län | Uppsala |
| Kommun | Uppsala |
| Socken | Tuna |
| Koordinater | 60°1′49.0″N 18°4′14.1″Ö / 60.030278°N 18.070583°Ö |
| Kulturmärkning | |
| Fornlämning | |
| - FMIS beteckn | Tuna 216 |
| Tillkomsttid | U efter 550 e.Kr. |
| Signum | U 1125 |
| Runristare | okänd |
Krogstastenen, med signum U 1125, är en runsten som står på sin ursprungliga plats i nordöstra delen av ett gravfält beläget i Krogsta omkring en kilometer norr om Tuna kyrka i Tuna socken, Uppland.
Stenen
Stenen som restes på 500-talet, ungefär då folkvandringstiden gick över i vendeltiden, är Upplands äldsta. Den är på båda sidorna ristad med urnordiska runor och har en kort, svårtolkad skrift. På ena sidan är en dödskalleliknande människofigur i adorant (tillbedjande) ställning med upplyfta armar. Den spöklika gestalten kan även vara skapad i ett avskräckande syfte. Runinskriften innehåller möjligen en lönnskrift. Materialet är granit och stenen har en triangelformad genomskärning. Höjden är 1,7 meter och bredden 1,3 meter vid basen. Runhöjden är cirka fjorton centimeter. Inskriften består av två rader, skrivna på fram- och baksidan med så kallade vänderunor, vilket innebär att de ska läsas baklänges.
Inskriften
Stenen har ristningar på båda sidor, där bara baksidan kunnat dechiffreras.
| Framsida | Baksida | |
|---|---|---|
| Text | ᛗᚹᛊᛇᛖᛁᛃ | ᛊᛇᚨᛁᚾᚨᛉ |
| Urnordiska | mwsïeij-. | sïainaz |
| Normaliserad | ? | stainaz(?) |
| Nusvenska | eventuellt lönnskrift | Sten |
Tolkningar
Inskriften är mycket svår att tolka. Mer eller mindre fantasifulla tolkningar har framförts. Sigurd Agrell (1937) och Åke Ohlmarks (1978) läste exempelvis Suainaʀ egʀ ʌ̵b ni(un), vilket de översatte till: "Sven vilar här. Stör ej hans griftero, ty skräck föds ur talet nio". Ottar Grønvik läste 1987 m(u)st(r)ij stainaʀ vilket han översatte till "Abbotens (prästens) sten". Huvuddelen av runologerna konstaterar däremot att den enda läsbara delen av inskriften är s(t)ainaz, med betydelsen "sten".
Se även
- Alfabetisk lista över runinskrifter
- Lista över Upplands runinskrifter
- Sverige under folkvandringstiden
- Sverige under vendeltiden
Referenser och källor
- ^ Rundata 2004, Signum U 1125
- ^ Fornnordiskt lexikon, sammanställt av Åke Ohlmarks 1983, ISBN 91-550-4044-6
- ^ Rundata 2012, Signum U 1125
- ^ Agrell, Sigurd, "Die Runen auf dem Stein von Krogstad", Mélanges linguistiques offerts à M. Holger Pedersen Acta Jutlandica. Aarsskrift for Aarhus Universitet, 9, (København 1937) s. 334-342.
- ^ Ohlmarks, Åke, 100 svenska runinskrifter tolkade, kommenterade och delvis rekonstruerade (Stockholm 1978)
- ^ Grønvik, Ottar, Fra Ågedal til Setre. Sentrale runeinnskrifter fra det 6. århundre. (Oslo, Bergen 1987)
- ^ Krause, Wolfgang, Die Sprache der urnordischen Runeninschriften (Heidelberg 1971)
- ^ Antonsen, Elmer H., A Concise Grammar of the Older Runic Inscriptions (Tübingen 1975)
- ^ Makaev, Énver Achmedovic, Jazyk drevnejsich runiceskich nadpisej. Lingvisticeskij i istoriko-filologiceskij analiz (Moskva 1965)
- ^ Looijenga, Tineke, Texts and Contexts of the Oldest Runic Inscriptions (Leiden, Boston 2003)
- :Tuna 32:1 (32:2)
- Samnordisk runtextdatabas, Rundata för windows 2.0. (Datum för runtextfilen 2004-09-17)
- RAÄ bild, bildsida
- RAÄ bild, andra sidan