I den här artikeln kommer vi att utforska ämnet Kurt Eisner i detalj. Genom historien har Kurt Eisner spelat en avgörande roll i många sammanhang och situationer. Från dess ursprung till dess relevans idag har Kurt Eisner varit föremål för studier och debatt av experter på området. Genom den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Kurt Eisner, utforska dess olika aspekter och upptäcka dess inverkan på olika aspekter av samhället. Vi kommer att fördjupa oss i dess historiska betydelse, dess samtida implikationer och framtidsperspektiv relaterade till Kurt Eisner.
Kurt Eisner | |
Kurt Eisner, 1919. | |
Född | 14 maj 1867 Berlin |
---|---|
Död | 21 februari 1919 (51 år) München |
Begravd | Neuer Israelitischer Friedhof kartor |
Medborgare i | Tyskland |
Utbildad vid | Askanisches Gymnasium Humboldt-Universität zu Berlin |
Sysselsättning | Politiker, författare, journalist |
Befattning | |
Bayerns ministerpresident | |
Politiskt parti | |
SPD Tysklands oberoende socialdemokratiska parti | |
Redigera Wikidata |
Kurt Eisner (enligt somliga egentligen Kurt Kamonowsky), född 14 maj 1867 i Berlin, Preussen, död 21 februari 1919 i München (mördad), var en tysk socialistisk politiker och revolutionsledare.
Kurt Eisner var son till den judiske fabrikören Emanuel Kamonowsky eller Eisner och Hedwig, född Levenstein. Han studerade litteratur och filosofi och publicerade ett arbete om Friedrich Nietzsche. Därefter var han journalist varvid han antog namnet Eisner och blev då medlem av Sozialdemokratische Partei Deutschlands (SPD). Han anklagade Wilhelm II av Preussen och Tyskland för att ha startat första världskriget. Tillsammans med några andra, lämnade han 1917 partiet för att bilda Tysklands oberoende socialdemokratiska parti. Efter en demonstration i München i januari 1918 fängslades Eisner, och frigavs i oktober. Natten mellan den 7 och den 8 november 1918 utropade han Fristaten Bayern, en socialistisk republik, och kung Ludwig III av Bayern (av huset Wittelsbach) flydde utomlands. Eisner blev själv Bayerns ministerpresident.
Eisner försökte till en början förverkliga en rent kommunistisk politik, men stötte på starkt motstånd. Under utarbetandet av författningen för Bayern motverkade Eisner den av Hugo Preuss förordnade unitaristiska linjen och försökte till och med sluta separatfred för Bayern med ententen, en tanke som i Frankrike blev föremål för livligt intresse. Situationen i München blev dock snart ohållbar för Eisner, som beslöt sig för att självmant träda tillbaka. Han var på väg att lämna in sin avskedsansökan, då han sköts ned på trappan till parlamentshuset.
Han mördades av greve Anton von Arco auf Valley, en reservofficer, den 21 februari 1919. Gärningsmannen förmodas ha tillhört en av de militära frikårerna som året 1919 låg bakom flera politiska mord i Tyskland.
Minnesboken Welt werde froh, utgiven på tioårsdagen av mordet på Kurt Eisner, med bland annat material ur hans kvarlåtenskap, brändes under bokbålen i Nazityskland 1933. I katalogen till vandringsutställningen Entartete Kunst (1937–1941) återkom han som "juden och bolsjeviken" som hade uppmanat till socialism. Under en satirisk teckning av George Grosz från efterkrigstidens Berlin kunde ett citat av Eisner läsas. "Konstnären måste som konstnär vara anarkist."