I den här artikeln kommer vi att noggrant utforska ämnet Lars Englund och alla dess konsekvenser. Från dess ursprung till dess inverkan idag, kommer vi att dyka ner i en uttömmande analys som kommer att täcka alla relevanta aspekter. Oavsett om Lars Englund är en person, en historisk händelse, ett socialt fenomen eller något annat ämne av intresse, är vårt mål att ge en fullständig och detaljerad översikt som tillfredsställer våra läsares nyfikenhet. Längs dessa linjer kommer vi att fördjupa oss i de olika aspekter som kännetecknar Lars Englund, från dess inflytande på samhället till dess relevans i det aktuella panoramat. Det råder ingen tvekan om att Lars Englund väcker ett brett intresse, och det är därför vi föreslår att erbjuda ett djupt och avslöjande utseende som låter oss förstå dess verkliga omfattning.
Lars Englund har bland annat utbildats på Fernand Légers skola i Paris. Han hade sin första utställning på Lilla Paviljongen i Stockholm 1953. Han har skapat ett antal nonfigurativa verk och experimenterar med olika material, som plast, stål, aluminium och kolfiber. Enkla grundformer som sfärer och cirklar återupprepas och sammanfogas till organiska objekt enligt mottot "Pars pro toto" (delar för helheten).
Grunden för Englunds konstnärskap, alltsedan 1960-talet, är experiment med komplexa grundformer, snarlika dem som man kan se i mikroskopet: naturens egna inre beståndsdelar som kan adderas till oändliga variationer. Med en närmast matematisk precision lyckas till exempel Englund att med enkla spröt forma pentagoner som blir till klot och flänsar: ett organiskt växande i det konstruktiva krysset mellan poesi och beräkning.
„
– Mårten Castenfors
”
Ofta har man liknat Lars Englunds rytmiska spel mellan rum, arkitektur och skulptural form vid barockens böljande formspråk. Men sett i ett samtida perspektiv ligger hans konst också nära den amerikanska 1960-talsminimalismen som utforskade den moderna tidens material som gummi, stål, kolfiber, aluminium och olika sorters plaster i ett icke-föreställande formspråk.
Lars Englunds konstnärskap låter sig gärna beskrivas i grupper eller teman - volymer, bärverk, sfärer, reliefer, pars pro toto, förvecklingar, relative, borderlines, stabiler och instabiler.
„
– Cecilia Widenheim
Verk i urval
Emaljvägg (1967), Kraftvärmeverket i Ålidhem, Umeå