Idag är Lars Hagström (översättare) ett ämne av stor relevans och intresse för ett brett spektrum av befolkningen. Från dess påverkan på samhället till dess påverkan på den globala ekonomin har Lars Hagström (översättare) genererat debatter och kontroverser inom olika områden. Genom historien har Lars Hagström (översättare) varit föremål för studier och analys av experter inom olika discipliner, vilket har bidragit till spridningen av information och åsikter i frågan. I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den spännande världen av Lars Hagström (översättare) och utforska dess många aspekter, med syftet att ge en komplett och berikande inblick i detta spännande ämne.
Lars Hagström | |
Född | 16 maj 1960 Borås Gustav Adolfs församling, Västergötland |
---|---|
Död | 14 april 2001 (40 år) Borås Gustav Adolfs församling |
Nationalitet | Svensk |
Yrke/uppdrag | Översättare, musiker och skribent |
Lars Åke Anders Hagström, född 16 maj 1960 i Borås Gustav Adolfs församling, då tillhörande Älvsborgs län, död 14 april 2001 i Borås Gustav Adolfs församling i Västra Götalands län, var en svensk översättare, musiker och skribent.
Lars Hagström var kulturskribent och översättare av fransk och amerikansk modernistisk litteratur. Han medverkade även som gitarrist i ett antal rockgrupper från tonåren och framåt i sin hemstad. Annandag jul årligen 1980-1987 gav han tillsammans med Knallpulverorkestern en konsert på Rockborgen. Han var också verksam som litteratur- och teaterkritiker i Borås Tidning. Flera av den franske författaren och språkekvilibristen Raymond Queneaus böcker överförde Lars Hagström till svenska, liksom den amerikanske modernisten e e cummings. Våren 1998 vann han den första poetry slamtävlingen som arrangerades i Borås och Sjuhäradsbygden. I sin egen debutbok Livet även om jag dör (Bonniers, 2001) bearbetade han på sjukbädden det faktum att han led av en obotlig form av gallgångscancer. Han avled på påskafton 2001 och efterlämnade fru och två söner. Estradpoesi-turneringen Hagströms hink är uppkallad efter honom.
” | Konsten är som forna tiders skepp. En miniatyr, en modell av ett större sammanhang, med en viktig mission. Ett skepp som ständigt ligger i hamn gör ingen nytta. Ett skepp ska vara ute på stormande hav; frakta varor, förnödenheter, meddelanden och folk. Och hela tiden riskera att gå i kvav. Några sjunker, de flesta kommer fram. | „ |
– Lars Hagström, Livet även om jag dör (2001) |