I dagens värld är Leonid Andrejev ett ämne som har fått stor relevans och intresse. Sedan dess uppkomst har det skapat debatt och diskussion, och blivit en avgörande punkt på olika områden. Dess inverkan har varit så betydande att den har lyckats korsa gränser och nå uppmärksamheten från olika sektorer, både lokalt och globalt. Med tiden har Leonid Andrejev utvecklats och fått olika konnotationer, vilket gör det till ett extremt komplext och flerdimensionellt ämne. Det är därför det är viktigt att noggrant analysera och förstå Leonid Andrejev, för att kunna ta itu med det medvetet och öppet och på så sätt tillåta berikning och expansion av kunskap kring denna relevanta fråga.
Leonid Andrejev | |
Född | 9 augusti 1871 (g.s.) (datum specificerat för både juliansk och gregoriansk kalender) Orjol |
---|---|
Död | 12 september 1919 (ej angiven kalender, antar gregoriansk) (48 år) Gorkovskoje, Ryssland |
Begravd | Molodyozhnoe och Literatorskije mostki |
Andra namn | James Lynch och Л.— ев |
Medborgare i | Kejsardömet Ryssland |
Utbildad vid | Moskvauniversitetets juridiska fakultet, |
Sysselsättning | Dramatiker, muntlig berättare, poet, journalist, författare, prosaist |
Barn | Daniiil Andrejev (f. 1906 och 1906) |
Namnteckning | |
Redigera Wikidata |
Leonid Nikolaevitj Andrejev (ryska: Леонид Николаевич Андреев), född 21 augusti (9 augusti enligt g.s.) 1871 i Orjol söder om Moskva, död 12 september 1919 i Kuokkala i Finland, var en rysk författare.
Andrejev studerade vid universiteten i Sankt Petersburg och Moskva. Han arbetade några år som kriminalreporter och har även använt sig av pseudonymen James Lynch. Han var motståndare till bolsjevismen och flydde 1917 till Finland. Han skrev realistiska berättelser med motiv från rysk-japanska kriget och 1905 års händelser.
Andrejev, som var utbildad jurist, väckte uppseende med sin första novellsamling 1902. Han utgick från Dostojevskijs psykologiska realism men övergick med åren alltmer till en allegoriserande symbolism. I Västeuropa är han huvudsakligen känd genom sina berättelser av vilka Det röda skrattet (1905, svensk översättning 1906) och Kriget ok (1915) skildrar krigspsykosen inom småborgerlig miljö.
Andrejevs dramatiska skapande är föga känt utanför Ryssland. Hans mest betydande drama, Savva (1906), skildrar en revolutionär, vars anarkism reser sig mot själva världsordningen.
|