I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Lin Biao och utforska dess många aspekter och aspekter som gör den så relevant idag. Från dess ursprung till dess inverkan på det moderna samhället har Lin Biao varit föremål för intresse och debatt genom historien. Genom en djupgående och detaljerad analys kommer vi att undersöka dess inflytande inom olika områden, såväl som dess implikationer på individuell och kollektiv nivå. Vi kommer att lära oss experternas åsikter i ämnet och synpunkterna från dem som upplever närvaron av Lin Biao nära i sitt dagliga liv. Vilken hemlighet döljer sig bakom Lin Biao? Vad är dess relevans i det aktuella sammanhanget? Dessa och andra frågor kommer att behandlas i denna artikel, som syftar till att ge ett övergripande perspektiv på en fråga av stor betydelse i det nutida samhället.
Lin Biao 林彪 | |
Lin Biao, 1955
| |
Tid i befattningen 1959–1971 | |
Företrädare | Peng Dehuai |
---|---|
Efterträdare | Ye Jianying |
Tid i befattningen 1965–1971 | |
Företrädare | Chen Yun |
Efterträdare | Deng Xiaoping |
Född | Lin Yurong 林育蓉 5 december 1907 Huanggang, Hubei |
Död | 13 september 1971 (63 år) Öndörchaan, Yttre Mongoliet (flygkrasch) |
Gravplats | Subraga Basin |
Politiskt parti | Kinas kommunistiska parti |
Övrig politisk anknytning |
Kuomintang |
Maka | Zhang Mei Ye Qun |
Barn | Lin Liguo Lin Xiaolin Li Liheng |
Militärtjänst | |
I tjänst för | Nationella revolutionära armén Folkets befrielsearmé |
Lin Biao, född 5 december 1907 i Huanggang, död 13 september 1971, var en kinesisk militär och kommunistisk politiker.
År 1926 utexaminerades Lin Biao från Militärhögskolan i Whampoa, och följande år blev han medlem i Kinas kommunistiska parti. Han blev tidigt en trogen anhängare till Mao Zedong och förde befälet över den kommunistiska 1:a armékåren i kampen mot Chiang Kai-sheks Kuomintangstyrkor. Under Den långa marschen (1934-1935) förde han befälet över kommunisterna förtrupper. Mellan 1938 och 1942 uppehöll han sig i Sovjetunionen. Efter hemkomsten blev han 1945 ledamot i Centralkommittén i Kinas kommunistiska parti. Under det kinesiska inbördeskriget mot Chiang Kai-shek erövrade hans trupper Manchuriet och skapade därmed en viktig förutsättning för de kommunistiska styrkornas seger 1949.
1954 blev han en av Folkrepubliken Kinas ställföreträdande premiärministrar, 1955 marskalk (den yngste av totalt tio) och ledamot av kommunistpartiets politbyrå, och efter Lushankonferensen 1959 ersatte han Peng Dehuai på posten som försvarsminister. 1966 engagerade han sig starkt i kulturrevolutionen och skrev bl.a. ett berömt förord till en nyutgåva av Maos lilla röda. Efter utrensningen av Liu Shaoqi utsågs han officiellt till Maos efterträdare och beskrevs som sådan i KKP:s nya partistadgar som antogs vid partiets nionde kongress i april 1969.
Omständigheterna kring hans död 1971 är oklara. Enligt den officiella kinesiska historieskrivningen planlade han en statskupp tillsammans med sin hustru Ye Qun och son Lin Liguo, men fann snart att planerna avslöjats. Då försökte han och hans familj fly ut ur Kina, men det flygplan som skulle föra dem till Sovjetunionen havererade den 13 september 1971 i Chentij-provinsen i Yttre Mongoliet. Oavsett om denna version av händelseförloppet stämmer var Lins död ett hårt slag för Maos anseende och början på slutet för kulturrevolutionen.