I den här artikeln ska vi fördjupa oss i Louis Bertrand, ett ämne som har väckt många människors intresse de senaste åren. Louis Bertrand är ett ämne av stor relevans idag och dess genomslag har märkts inom olika områden, från samhälle till teknik. Louis Bertrand har under lång tid varit föremål för debatter och diskussioner, både akademiskt och i allmänhet. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Louis Bertrand, analysera dess historia, dess utveckling och dess inflytande på den moderna världen. Dessutom kommer vi att undersöka konsekvenserna som Louis Bertrand har på vårt dagliga liv och i framtiden.
Den här sidan handlar om författaren som levde 1866-1947, för författaren som levde 1807-1841, se Aloysius Bertrand.
Louis Bertrand | |
Louis Bertrand, 1926. | |
Född | 20 mars 1866 Spincourt, Frankrike |
---|---|
Död | 6 december 1941 (75 år) Antibes, Frankrike |
Begravd | Antibes |
Medborgare i | Frankrike |
Utbildad vid | École normale supérieure |
Sysselsättning | Historiker, essäist, lärare, författare, litteraturkritiker, filosof |
Befattning | |
Stol nummer 4 i Franska akademien (1925–1941) | |
Utmärkelser | |
Officer av Hederslegionen (1935) Hedersdoktor vid Laval Universitet (1937) | |
Redigera Wikidata |
Louis Marie Emile Bertrand, född 20 mars 1866, död 6 december 1941, var en fransk romanförfattare, kulturfilosof och rasteoretiker. Han var kusin till Paul Dorveaux.
Bertrand var professor i Alger 1891–1900. I sina romaner lade han gärna in målande rasteoretiska beskrivningar från medelhavsländerna. Han kämpade för ett kulturellt förnyande av Nordafrika genom ett förstärkande av det "latinska" rasinslaget för att därigenom också få till stånd en föryngring av den åldrande franska kulturen. Bland hans arbeten märks Les sang des races (1899), La Cina (1901), Pépète, le bien-aimé (1904), samt L'invasion (1907). Liknande kulturfilosofiska syften hade hans kritiska arbeten varibland märks bland annat La fin du classicisme et le retour à l'antique (1897), Le mirage oriental (1909), samt Saint Augustin (1913).
|