I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i den fascinerande världen av Luigi Cherubini, utforska dess många aspekter och dess relevans i dagens samhälle. Från sitt ursprung till sin närvaro i det dagliga livet har Luigi Cherubini varit föremål för debatt, studier och beundran över tid. Genom denna resa kommer vi att försöka förstå dess inverkan på olika områden, från kultur till teknik, inklusive dess inflytande på politik och ekonomi. Vi kommer att lära oss hur Luigi Cherubini har markerat betydande milstolpar i historien och format hur vi uppfattar världen omkring oss. På samma sätt kommer vi att undersöka dess roll idag och prognoser om dess utveckling i framtiden. Snart kommer vi att utforska de olika perspektiv och reflektioner som Luigi Cherubini väcker i samhället, vilket öppnar dörren till en upplysande debatt om dess relevans och betydelse i det samtida sammanhanget.
Den här artikeln har källhänvisningar, men eftersom det saknas fotnoter är det svårt att avgöra vilken uppgift som är hämtad var. (2010-12) Hjälp gärna till med att redigera artikeln, eller diskutera saken på diskussionssidan. |
Luigi Cherubini | |
Född | Maria Luigi Carlo Zenobio Salvatore Cherubini 14 september 1760 Florens |
---|---|
Död | 15 mars 1842 (81 år) Paris |
Begravd | Père-Lachaise |
Medborgare i | Frankrike, Storhertigdömet Toscana och Storbritannien |
Sysselsättning | Kompositör, musikpedagog, musikvetare, dirigent, musikteoretiker |
Befattning | |
Direktör, Conservatoire de Paris (1822–1842) | |
Arbetsgivare | Conservatoire de Paris |
Noterbara verk | Les Abencérages, Medea och Les deux journées |
Maka | Anne-Cécile Cherubini |
Utmärkelser | |
Kommendör av Hederslegionen | |
Redigera Wikidata |
Maria Luigi Carlo Salvatore Cherubini, född 14 september 1760 i Florens, död 15 mars 1842 i Paris, var en italiensk kompositör.
Cherubini var son till en teatermusiker, något som gynnade honom, för han stöddes av storhertigen av Florens, som senare skulle bli kejsar Leopold II. Från 1778 och fyra år framåt studerade han för Sarti som lärde honom polyfoni. Till en början skrev han endast kyrkomusik, men drogs med stor framgång till operan. Mellan 1784-86 var han i London där han snart blev utnämnd till hovkompositör, därefter ville han ha ny luft under vingarna och reste till Paris, där han blev dirigent för en liten teaterorkester tillhörande Marie-Antoinette. Han förblev därefter staden trogen, sånär som en kortare verksamhetstid i Turin 1788 och Wien 1806. Han blev fransk medborgare 1794.
Som så många andra upplevde han de många statsomvälvningarna i Frankrike, och detta präglade hans livsinställning som musiken och politik och ämnesval.
1795 grundade han konservatoriet i Paris och blev dess inspektör. Han reste ofta utomlands i olika uppdrag ända tills han 1816 fick professuren i komposition vid Conservatoire de Paris som han sedan var direktör för 1822-1842. Han var även Surintendant de la musique du Roi ända tills ämbetet las ner.
Utöver sina många musikverk har Cherbini även författat en kurs i kontrapunkt och fuga (på tyska 1835) samt andra musikläroböcker.
Napoleon I var mycket entusiastisk inför Cherubinis musik men svalnade när han tyckte sig finna fel i kompositionerna. Tonsättarens svar - Ers majestät vet inte mer om det här än vad jag vet om krigföring vilket resulterade i att han hamnade i onåd.
|