Maria, prinsessa av Oranien
Den här artikeln kommer att ta upp ämnet Maria, prinsessa av Oranien, som för närvarande har väckt stort intresse och debatt. Maria, prinsessa av Oranien är ett ämne som täcker olika aspekter och implikationer, och dess betydelse ligger i dess påverkan på olika områden, från samhälle till ekonomi. Genomgående i denna artikel kommer de olika perspektiven och tillvägagångssätten relaterade till Maria, prinsessa av Oranien, samt deras möjliga konsekvenser och utmaningar, att analyseras. På samma sätt kommer nuvarande och framtida trender kring detta ämne att utforskas, i syfte att ge en heltäckande och uppdaterad bild av Maria, prinsessa av Oranien.
| Maria, prinsessa av Oranien | |
_-_Mary,_Princess_of_Orange_(1631-60)_-_RCIN_404436_-_Royal_Collection.jpg) | |
| Född | 4 november 1631 Saint James's Palace, Storbritannien |
|---|---|
| Död | 24 december 1660 (29 år) Palace of Whitehall, Storbritannien |
| Begravd | Westminster Abbey |
| Medborgare i | Kungariket England och Republiken Förenade Nederländerna |
| Sysselsättning | Aristokrat |
| Befattning | |
| Princess of Orange (1641–1650) Princess Royal (1642–1660) Regent (1650–) | |
| Make | Vilhelm II av Oranien (g. 1641–1650, makas/makes död) |
| Barn | Vilhelm III av England (f. 1650) |
| Föräldrar | Karl I av England Henrietta Maria av Frankrike |
| Släktingar | Karl II av England (syskon) Jakob II av England (syskon) Elizabeth av England (syskon) Henry Stuart, hertig av Gloucester (syskon) Henrietta av England (syskon) |
| Redigera Wikidata | |
Maria, prinsessa av Oranien, född 4 november 1631 i St. James's Palace i London, död 24 december 1660 i Whitehall Palace i London, var prinsessa av Oranien. Hon satt i förmyndarstyrelsen för Nederländerna 1651–1660. Hon var äldsta dotter till Karl I av England och hans drottning Henrietta Maria. Hon var maka till Vilhelm II av Oranien och mor till kung Vilhelm III av England. Maria var den första dottern till en brittisk regent att inneha titeln Princess Royal.
Biografi
Tidigt liv
Maria fick en fransk-influerad uppfostran av grevinnan av Roxburghe, men fadern förhindrade att hon på moderns önskan uppfostrades till katolik. Hon gifte sig, 9 år gammal, den 2 maj 1641 med den femtonårige Vilhelm II av Oranien i det kungliga kapellet i Whitehall Palace i London, men äktenskapet fullbordades inte förrän flera år senare, med tanke på brudens ringa ålder. Äktenskapet arrangerades som ett led i en allians mellan staterna, och förhandlingarna hade inletts 1640.
Äktenskap
Enligt äktenskapsfördraget behövde hon inte leva med sin make förrän hon fyllde tolv år, men hon lämnade England redan 1642, kanske på grund av den oroliga politiska situationen. Hon hade sitt eget engelska följe, och uppfostrades av sin engelska guvernant Katherine Stanhope. Hon stod i ett spänt förhållande till sin svärmor, Amalia van Solms, men kom väl överens med sin faster, Elizabeth Stuart, som 1621–1661 levde i Nederländerna. Under engelska inbördeskriget anlände många engelska exil-rojalister till Maria för att be om understöd, vilket försvårade relationen med svärmodern. Marias barnlöshet orsakade mycket skvaller, och det sades att hon hade blivit infertil av ett missfall 1647.
Hennes make dog av smittkoppor den 6 november 1650, en dryg vecka innan parets son föddes. Maria och svärmodern kom nu i konflikt om sonens namn och över vem som skulle leda förmyndarstyrelsen. Namnstriden vanns av svärmodern och Maria visade sig därför inte vid dopet.
Förmyndarregeringen
I augusti 1651 utsåg ständerna förmyndarregeringen: Maria fick där en röst, men svärmodern samt Fredrik av Brandenburg ingick också i regeringen. Maria tillbringade mycket tid borta från hovet i jaktstugan Honselaarsdijk, söder om Haag, och på slottet Teylingen, norr om Leiden. Åren 1656–1657 besökte hon sin mor vid det franska hovet. Hon hade i makens testamente utsetts till länsherre i furstendömet Orange, men förnekats rätten av svärmodern 1652; år 1656 bad hon Ludvig XIV om stöd. Hon erkändes 1658 som regent i Orange, och 1659–1660 sände Ludvig franska trupper till Orange för att hävda hennes rätt. År 1660 närvarade hon i Breda då monarkin återinfördes i England och planerade att återvända dit vid broderns tronbestigning.
Maria var impopulär i Nederländerna på grund av sitt ekonomiska stöd till de engelska exil-rojalisterna, för att ha lett franska trupper mot Orange och sitt motstånd mot att integreras i Nederländerna – hon lärde sig aldrig tala holländska – och för att ha omgivit sig med ett engelskt hov.
Maria avled i smittkoppor och begravdes i Westminster Abbey.
Referenser
Noter
- ^ Encyclopædia Britannica, Mary of Orange, läst: 9 oktober 2017.
- ^ Darryl Roger Lundy, The Peerage, Mary Henrietta Stuart, Princess Royal of Great Britain.
- ^ Collective Biographies of Women, Mary Stuart, Princess Royal.
- ^ Libris, 7 januari 2013, läs online, läst: 24 augusti 2018.
- ^ Kindred Britain, läs online.
- ^ läst: 7 augusti 2020.
- ^ Darryl Roger Lundy, The Peerage.
- ^ Katalog der Deutschen Nationalbibliothek, 121551075, läst: 13 april 2024.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Maria, prinsessa av Oranien.
| Företrädare: Amalia av Solms-Braunfels |
Furstinna av Oranien (gemål) 1647–1651 |
Efterträdare: Maria II av England |