Matthias Joseph Scheeben

I den här artikeln ska vi fördjupa oss i Matthias Joseph Scheeben, ett ämne som har väckt många människors intresse de senaste åren. Matthias Joseph Scheeben är ett ämne av stor relevans idag och dess genomslag har märkts inom olika områden, från samhälle till teknik. Matthias Joseph Scheeben har under lång tid varit föremål för debatter och diskussioner, både akademiskt och i allmänhet. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Matthias Joseph Scheeben, analysera dess historia, dess utveckling och dess inflytande på den moderna världen. Dessutom kommer vi att undersöka konsekvenserna som Matthias Joseph Scheeben har på vårt dagliga liv och i framtiden.

Matthias Joseph Scheeben, född 1 mars 1835, död 2 juli 1888 i Köln, var en tysk romersk-katolsk teolog.

Scheeben studerade vid Collegium Germanicum i Rom. År 1860 utnämndes han till professor i dogmatik vid prästseminariet i Köln. Scheeben, som var en betydande nyskolastisk dogmatiker, hävdade att teologins huvudsakliga uppgift var att bekämpa rationalism, naturalism och liberalism. Han anslöt sig i allt väsentligt till den, främst av jesuitorden representerade, ultramontana ståndpunkten och framträdde bland annat som en av de ivrigaste förespråkarna för den på Första Vatikankonsiliet (1869-70) genomdrivna dogmen om påvens ofelbarhet. Hans huvudarbete är Handbuch der katholischen Dogmatik (3 band, 1873-87; band 4 av Leonhard Atzberger (1898-1903).

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Scheeben, Matthias Joseph, 1904–1926.