I den här artikeln vill vi ta upp ämnet Max Bruch för att erbjuda en bred och detaljerad vision av detta ämne som är så relevant idag. Från dess ursprung till dess påverkan på samhället, inklusive dess utveckling över tid, strävar vi efter att analysera alla aspekter relaterade till Max Bruch för att ge våra läsare ett komplett och uppdaterat perspektiv. Genom data, studier och vittnesmål vill vi belysa Max Bruch och dess implikationer, med syftet att ge berikande och värdefull kunskap till dem som är intresserade av att fördjupa sig i detta ämne. Det är vår förhoppning att denna artikel ska fungera som en startpunkt för en kritisk och konstruktiv reflektion kring Max Bruch, vilket stimulerar debatt och sökandet efter lösningar kring denna fråga.
Max Bruch | |
Max Bruch | |
Levnad | |
---|---|
Född | 6 januari 1838 Köln, Preussen |
Död | 20 oktober 1920 (82 år) Berlin-Friedenau, Tyskland |
Begravd | Alter St.-Matthäus-Kirchhof Berlin |
Tonsättare | |
Epok/stil | Romantiken |
Max Bruch, född 6 januari 1838 i Köln, död 20 oktober 1920 i Berlin-Friedenau, var en tysk kompositör, pianist och dirigent.
Bruch utbildades först av modern, som var sångerska, och sedan i Bonn. Redan som fjortonåring skrev han en symfoni, för vilken han fick Mozart-Stiftungs stipendium. Därefter studerade Bruch piano för Carl Reinecke och musikteori och komposition vid konservatoriet i Köln.
Han var först musiklärare i Köln och därefter 1865-1867 musikdirektör i Koblenz samt 1867-1870 hovkapellmästare i Sondershausen; sedan dirigent vid olika sällskap i Berlin, Liverpool och Breslau. Under 1901–1910 var Bruch professor i komposition vid musikhögskolan i Berlin.
Bruchs komponerade i en lättillgänglig, nästan folkligt melodiös form. Stilistiskt utgick han från Mendelssohn och nationalromantiken. Hans främsta verk är de för kör och orkester och Frithjof gjorde honom berömd. Idag mest känd är dock den ofta spelade violinkonserten i g-moll, opus 26.
Bruch skrev över tvåhundra musikstycken.
Asteroiden 5004 Bruch är uppkallad efter honom.
|