I dagens värld har Mikael van Reis blivit ett ämne av stort intresse och relevans inom olika samhällsområden. Från den vetenskapliga till den politiska sfären har Mikael van Reis fångat uppmärksamheten hos forskare, akademiker, ledare och medborgare i allmänhet, och genererat intensiv debatt och analys kring dess implikationer och återverkningar. I den här artikeln kommer vi att i detalj utforska de olika aspekterna och perspektiven av Mikael van Reis, undersöka dess inverkan idag och möjliga prognoser för framtiden. Från dess ursprung till dess utveckling, inklusive dess effekter på nuet, kommer vi att fördjupa oss i en fullständig och uttömmande analys av Mikael van Reis, och ta upp dess positiva, negativa och kontroversiella aspekter.
Mikael van Reis | |
Mikael van Reis, 2022. | |
Född | Mikael Claes Knut Yngve Van Reis 17 februari 1954 |
---|---|
Medborgare i | Sverige |
Sysselsättning | författare, litteraturkritiker |
Arbetsgivare | Göteborgs-Posten (1995–2005 som kulturchef) |
Noterbara verk | Den siste poeten, Den röda fläcken |
Redigera Wikidata |
Mikael Claes Knut Yngve van Reis, född 15 februari 1954, är en svensk kritiker, författare och konst- och litteraturvetare, bosatt i Göteborg. Han var i 25 års tid knuten till Göteborgs-Posten, 1995–2005 som tidningens kulturchef.
Mikael van Reis har rötterna i Göteborg och har bott i stadsdelen Skår i flera decennier.
van Reis arbetade under 25 år vid Göteborgs-Postens kulturredaktion, mellan 1999 och 2005 som kulturchef. Vid sidan av verkade han även som kulturarbetare i andra sammanhang, och 1992 fungerade han som redaktör för antologin Den svindlande texten: Åtta röster om poesianalys, där åtta filosofer och litteraturkritiker med internationellt renommé bidrog.
Mikael van Reis doktorerade i november 1997 vid Göteborgs universitet med en avhandling om Lars Norén, utgiven i bokform som Det slutna rummet. Verket kretsade kring Noréns 20 första år som författare och sågs av Dagens Nyheters förmälare som ovanligt rörlig och odogmatisk. 2015 kom Den siste poeten, en bok omkring Paul Celan och några av hans centrala verk som ämne som året efter förlänade honom Schückska priset av Svenska Akademien.
I sin roll som kritiker och litteraturskribent har han författat en mängd olika förord och efterskrifter till olika böcker. Detta inkluderar efterskriften till de båda Norén-verken De döda pjäserna (1995) och Terminal (2014). Han har även arbetat med Norén på teaterscenen, som med pjäsprogrammen till 3.31.93 (2014, Stockholms stadsteater) och Stilla liv (2017, Dramaten).
2022 publicerade Daidalos förlag hans Den röda fläcken, en essäsamling om "litteratur, bildkonst och andra gömställen". Bland ämnena finns Almqvists Drottningens juvelsmycke, den röda färgen hos äldre konstnärer och ett urval klassiska författare. Men även Pär Lagerkvist, inflytelserika kritiker och Diego Velázquez Hovdamerna passerar revy. I september 2022 tilldelades van Reis Inge Jonssons pris av Samfundet De Nio.
Vid sidan av sitt skrivande och författarskap har van Reis även arbetat som översättare, bland annat av Herbert Marcuses texter. Han har även verkat som redaktör för olika utgåvor av Marcuses verk.