Monroedoktrinen

I dagens värld är Monroedoktrinen ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos miljontals människor runt om i världen. Oavsett om det beror på dess historiska relevans, dess inverkan på det nuvarande samhället eller dess inflytande på populärkulturen, är Monroedoktrinen ett fenomen som har genererat debatt, beundran och kontroverser. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Monroedoktrinen, analysera dess betydelse inom olika områden och undersöka hur det har utvecklats över tiden. Från dess framträdande på den offentliga scenen till dess många tolkningar är Monroedoktrinen ett ämne som inte lämnar någon oberörd, och dess relevans är fortfarande påtaglig idag.

President James Monroe.
Mynt som hugfäster 100-årsminnet av Monroedoktrinen.

Monroedoktrinen (engelska: Monroe Doctrine) utfärdades den 2 december 1823 av USA:s president James Monroe. Monroedoktrinen fastslog att europeisk inblandning i Nya världen var oacceptabel, och att USA inte skulle ingripa i konflikter mellan europeiska stater.

Doktrinen grundade sig i flera europeiska staters planer på att ingripa i de latinamerikanska självständighetskrigen till förmån för Spanien, dels i Rysslands besittningstagande av Alaska, samtidigt som det fanns en bred folkopinion i USA för att ingripa på Greklands sida i grekiska frihetskriget.

Efter överläggningar mellan dåvarande amerikanske utrikesministern John Quincy Adams och George Canning och därefter mellan John Quincy Adams och James Monroe utfärdades doktrinen den 2 december 1823.

Monroedoktrinen slog fast att europeisk kolonisation eller försök att blanda sig i politiken i Nya världen var oacceptabel. Däremot skulle alla existerande europeiska kolonier accepteras. USA skulle i gengäld inte ingripa i konflikter mellan europeiska stater rörande europeiska frågor.

Doktrinen har dock under senare tid omtolkats för att rättfärdiga USA:s interventioner i syd- och centralamerikanska länder.

I ett tillägg av Theodore Roosevelt 1904, i det så kallade Rooseveltkorollariet (The Roosevelt Corollary), fastslogs att USA har rätt att ingripa som "internationell polis" (international police power) om stater i Karibien och Centralamerika uppträder "ociviliserat". Det tillägget åberopades flitigt som stöd för USA:s inblandning i Latinamerika under kalla kriget.

På begäran av Woodrow Wilson förklarades Monroedoktrinen vara i överensstämmelse med Nationernas Förbunds principer.

Referenser

  1. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 18. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 51 

Externa länkar