NMDA-receptorn

I denna artikel kommer NMDA-receptorn och dess inverkan på olika aspekter av dagens samhälle att diskuteras. NMDA-receptorn är ett ämne som har skapat stort intresse de senaste åren, på grund av dess relevans inom olika områden, såsom politik, ekonomi, teknik och kultur. Under de kommande raderna kommer utvecklingen och implikationerna av NMDA-receptorn att analyseras, liksom dess inflytande på mänskligt beteende och hur vi förhåller oss till världen omkring oss. Likaså kommer olika perspektiv och förhållningssätt avseende NMDA-receptorn att tas upp, i syfte att ge en övergripande vision som gör att vi kan förstå dess betydelse och omfattning idag.

NMDA-receptorn (NMDAR, där NMDA är en förkortning för N-metyl-D-aspartat) är en jonkanalkopplad receptor för glutamat som uttrycks av många typer av nervceller. Receptorn består av fyra eller fem olika subenheter av olika klasser. Aktivering av NMDAR ger inflöde av kalcium vid aktiverade synapser vilket i sin tur leder till aktivering av intracellulära signalvägar viktiga för synaptisk plasticitet, minne och inlärning. Överaktivering av NMDAR kan leda till excitotoxicitet vilket är associerat med många neurologiska sjukdomstillstånd.

NMDA-receptorn har visat sig kontrolleras av ett flertal andra receptorer, dopaminreceptorerna D1 och D3 påverkar NMDA-receptorns aktivitet genom att fosforylera den, vilket i sin tur hämmar eller stimulerar MAPK/ERK-signaltransduktionsvägen. Alfa 7-nikotinerga receptorer påverkar dessutom uttrycket av olika subenheter av NMDA-receptorn, vilket påverkar dessa receptorers egenskaper.. Utöver det har aktivering av 5-HT1A-receptorn visat sig reglera mängden NMDA-receptorer genom att påverka transporten av receptorer till plasmamembranet genom signaltransduktionsvägarna CaMKII samt ERK.

Blockerande joner

Extracellulära joner i form av magnesium (Mg2+) och zink (Zn2+) kan binda till specifika ställen på NMDA-receptorn och blockera passagen av andra katjoner genom den jonkanalen. Vid depolarisering av cellen kommer blockerande jonen att stötas bort från poren, vilket möjliggör ett inflöde av natriumjoner och små mängder av kalciumjoner in i cellen. Dessutom kan kaliumjoner flöda ut ur cellen.

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter