Nikolaj Bulganin
I dagens värld har Nikolaj Bulganin blivit ett relevant och intressant ämne för många människor. Oavsett om det är dess inverkan på samhället, dess relevans i historien eller dess inflytande på populärkulturen, har Nikolaj Bulganin fångat uppmärksamheten hos många människor runt om i världen. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Nikolaj Bulganin, analysera dess betydelse, dess utveckling över tid och dess roll i olika sammanhang. Genom ett heltäckande och tvärvetenskapligt tillvägagångssätt kommer vi att försöka belysa detta spännande och betydelsefulla ämne, och erbjuda våra läsare en djupare och mer heltäckande bild av Nikolaj Bulganin.
| Nikolaj Bulganin | |
.jpg) | |
| Född | 30 maj (11 juni n.s.) 1895 Nizjnij Novgorod |
|---|---|
| Död | 24 februari 1975 Moskva |
| Begravd | Novodevitjekyrkogården |
| Medborgare i | Kejsardömet Ryssland och Sovjetunionen |
| Sysselsättning | Politiker, bankman |
| Befattning | |
| Medlem av Sovjetunionens högsta sovjet | |
| Politiskt parti | |
| Sovjetunionens kommunistiska parti (–) | |
| Redigera Wikidata | |
Nikolaj Aleksandrovitj Bulganin (ryska: Никола́й Алекса́ндрович Булга́нин), född 11 juni (30 maj enligt g.s.) 1895 i Nizjnij Novgorod, död 24 februari 1975 i Moskva, var sovjetisk politiker.
Biografi
Bulganin gick med i bolsjevikpartiet 1917 i samband med revolutionen och tjänstgjorde 1922-1927 i tjekan. Han var lojal mot Stalin under maktkampen som inledde inom Sovjetunionens kommunistiska parti på 1920-talet, och medan Stalin fängslade och mördade sina motståndare steg Bulganin i graderna. Han invaldes 1935 i partiets centralkommitté och blev 1937 premiärminister i Ryska SFSR. Under andra världskriget var han ansvarig för vissa frontavsnitt i Sovjetunionens försvar och tilldelades titeln marskalk av Sovjetunionen. Från 1946 var han medlem av ministerrådet (regeringen) och från 1949 dess vice ordförande.
Efter Stalins död 1953 blev Bulganin förste vice ordförande i ministerrådet och försvarsminister. Han stödde Nikita Chrusjtjovs avstalinisering och dennes maktkamp mot Georgij Malenkov, samt efterträdde den senare som Sovjetunionens premiärminister 1955. Efter att ha tvekat i samband med Malenkovs, Molotovs och Kaganovitjs, den så kallade antipartigruppens, misslyckade kuppförsök i juni 1957 förlorade han dock Chrusjtjovs förtroende. Under några månader tilläts han stanna på sin post men i mars 1958 tvingades han att avgå. Senare samma år tvingades han att lämna centralkommittén, blev av med hederstiteln marskalk av Sovjetunionen och stämplades som partifiende. Efter att ha innehaft lägre administrativa poster gick Bulganin i pension 1960.
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Nikolai Bulganin, 10 februari 2009.
Noter
- ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), Большая советская энциклопедия : , tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läs online.
- ^ Andrew Bell, Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica, Inc., läs online.
- ^ SNAC, Nikolai Bulganin, läs online, läst: 9 oktober 2017.
- ^ Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.
- ^ läs online, books.google.ca .
Källor
- Bra böckers lexikon
- bulganin Nikolaj Bulganin i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 13 september 2012.
| Företrädare: Nikolaj Kuznetsov och Aleksandr Vasilevsky |
Sovjetunionens försvarsminister (armén och flottan) 1953–1955 |
Efterträdare: Georgij Zjukov |
| Företrädare: Georgij Malenkov |
Sovjetunionens premiärminister 1955–1958 |
Efterträdare: Nikita Chrusjtjov |
|