Omyndig
I artikeln som vi presenterar nedan kommer vi att ta en rundtur i Omyndig och utforska dess betydelse och relevans i olika sammanhang. Från dess roll i historien till dess inflytande på dagens samhälle har Omyndig varit ett ämne för intresse och debatt över tid. Genom detaljerad analys kommer vi att undersöka olika perspektiv och synpunkter på Omyndig, med målet att bättre förstå dess inverkan och innebörd. Utan tvekan är Omyndig ett ämne som uppmanar oss att reflektera och ifrågasätta vår tidigare kunskap, så vi inbjuder dig att fortsätta läsa för att upptäcka mer om detta intressanta ämne.
 |
Denna artikel anses ha ett svenskt perspektiv och bör skrivas om ur ett globalt perspektiv. Hjälp gärna till och förbättra texten om du kan, eller diskutera saken på diskussionssidan. (2015-12) |
 |
Omyndig är den som enligt lag inte själv får råda över sin egendom eller ingå avtal med annan part. Omyndig är den som inte fyllt 18 år. Fram till 1989 kunde personer med psykisk sjukdom eller försvagad hälsa förklaras omyndiga. I äldre tider var även kvinnor omyndiga.
Omyndig är den som i lagtexter kallas underårig eller minderårig, det vill säga en person under 18 år. En person under 15 år är dessutom icke straffbar (tidigare straffmyndig) och kan inte dömas för brott.
Omyndigförklaring av myndiga personer avskaffades i Sverige den 1 januari 1989 och ersattes med förvaltarskap eller godmanskap enligt 11 kap föräldrabalken. Om någon på grund av sjukdom, psykisk störning, försvagat hälsotillstånd eller liknande förhållande behöver hjälp med att bevaka sin rätt, förvalta sin egendom eller sörja för sin person, skall rätten, om det behövs, besluta att anordna godmanskap eller förvaltarskap för honom eller henne. Förvaltarskap får dock inte anordnas, om det är tillräckligt att godmanskap anordnas eller att den enskilde på något annat, mindre ingripande sätt får hjälp. Ett beslut om godmanskap får inte meddelas utan samtycke av den för vilken godmanskap skall anordnas, om inte den enskildes tillstånd hindrar att hans eller hennes mening inhämtas.
I äldre tider var ogifta och gifta kvinnor omyndiga och stod under faderns respektive den äkta mannens "målsmanskap". Änkor var däremot myndiga, medan ogifta kvinnor kunde ansöka om att bli myndiga, en process som underlättades betydligt 1858. År 1863 kom en lag som gjorde ogifta kvinnor myndiga vid 25 års ålder, gifta kvinnor förblev dock omyndiga fram till 1920 då en ny lag kom som gav dem egen myndighet.
Se även
Källor
- Charlotte Cederbom Married Women in Legal Practice: Agency and Norms in the Swedish Realm 1350–1450, 2019, New York: Routledge. ISBN 9780367363123
Noter
|
| ||||||||||||||