Orchonskrift
Idag är Orchonskrift ett ämne av stor relevans och intresse för många människor runt om i världen. Från dess historiska ursprung till dess påverkan på dagens samhälle har Orchonskrift fångat uppmärksamheten hos både experter och allmänheten. När vi fördjupar oss i detta ämne upptäcker vi komplexiteten och mångfalden av perspektiv som omger det. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Orchonskrift och analysera dess inflytande på olika aspekter av det dagliga livet. Från dess ursprung till dess utveckling idag har Orchonskrift lämnat en betydande prägel på historien och fortsätter att generera debatter och reflektioner i det moderna samhället.
Orchonskrift, eller orchonrunor, kallas den tidigast kända turkiska skriften. Under tidigt 700-tal ristades ett antal monument i Orchonflodens dalgång i nuvarande Mongoliet (se Orchoninskrifterna). Tecknen antas stamma från det sogdiska alfabetet. En variant av skriften användes senare i Uigurriket och utvecklades därifrån på 1100-talet till det mongoliska alfabetet. En variant kallad Jenisej, efter floden med samma namn, är känd från 800-talets kirgiziska inskriptioner. Orchonskrift har troligen släktingar i Talas-dalen i Turkestan och eventuellt även i det ungerska runsystemet.
Orchoninskrifterna upptäcktes av Nikolaj Jadrintsevs expedition 1889, publicerades av Vasilij Radlov och tolkades av den danske filologen Vilhelm Thomsen 1893. Inskriptionerna liknar de monument som lämnats av Tu-jue (突厥: pinyin: tú jué) i Kina under Tangdynastin.
Orchonskriften kallas ibland för orchonrunor på grund av sin likhet med germanska runor. Likheten beror antagligen på att båda systemen först använts på material som trä och sten. Orchontecken använder emellertid rundade former vilket är mycket ovanligt när det gäller germanska runor.
Tecken
| Grupp | Symboler | Translitteration och transkription | ||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|---|
| vokaler |  |
A | /a/, /e/ | |||||
 |
I | /ɯ/, /i/, /j/ | ||||||
 |
O | /u/, /o/, /w/ | ||||||
 |
U | /ø/, /y/, /w/ | ||||||
| konsonanter | harmoniserade | med: (¹) — bakre, (²) — främre vokaler |
 |
 |
B¹ | /b/ | B² | /b/ |
 |
 |
D¹ | /d/ | D² | /d/ | |||
 |
 |
G¹ | /g/ | G² | /g/ | |||
 |
 |
L¹ | /l/ | L² | /l/ | |||
 |
 |
N¹ | /n/ | N² | /n/ | |||
 |
 |
R¹ | /r/ | R² | /r/ | |||
 |
 |
S¹ | /s/ | S² | /s/ | |||
 |
 |
T¹ | /t/ | T² | /t/ | |||
 |
 |
Y¹ | /ʤ/ | Y² | /ʤ/ | |||
| endast (¹) — Q endast (²) — K |
 |
 |
Q | /q/ | K | /k/ | ||
| med alla vokaler |
 |
-Ç | /ʧ/ | |||||
 |
-M | /m/ | ||||||
 |
-P | /p/ | ||||||
 |
-Ş | /ʃ/ | ||||||
 |
-Z | /z/ | ||||||
 |
-NG | /ŋ/ | ||||||
| kluster | + vokal |  |
IÇ, ÇI, Ç | /iʧ/, /ʧi/, /ʧ/ | ||||
 |
IQ, QI, Q | /ɯq/, /qɯ/, /q/ | ||||||
 |
 |
OQ, UQ, QO, QU, Q |
/oq/, /uq/, /qo/, /qu/, /q/ |
ÖK, ÜK, KÖ, KÜ, K |
/øk/, /yk/, /kø/, /ky/, /k/ | |||
| + konsonant |  |
-NÇ | /nʧ/ | |||||
 |
-NY | /nʤ/ | ||||||
 |
-LT | /lt/, /ld/ | ||||||
 |
-NT | /nt/, /nd/ | ||||||
| ordavgränsningstecken |  |
inget | ||||||
| (-) — endast ordslut | ||||||||
Referenser
- György Kara, Aramaic Scripts for Altaic Languages. I Daniels och *Bright, eds., The World's Writing Systems, 1996.