Pepita de Oliva
I den här artikeln ska vi analysera och diskutera Pepita de Oliva, ett ämne som har genererat stort intresse och debatt i dagens samhälle. Ur olika perspektiv och tillvägagångssätt kommer vi att ta upp de mest relevanta och kontroversiella aspekterna relaterade till Pepita de Oliva, med syftet att ge en fullständig och detaljerad bild av detta ämne. I den här artikeln kommer vi att utforska dess inverkan på olika områden, såväl som de konsekvenser och konsekvenser det medför. På samma sätt kommer vi att undersöka de olika åsikterna och ståndpunkterna i frågan, och erbjuda en kritisk och objektiv analys. Genom denna analys vill vi erbjuda en heltäckande bild av Pepita de Oliva och dess relevans idag.
| Pepita de Oliva | |
 | |
| Född | Josefa Dominga Durán y Ortega 1830 Madrid |
|---|---|
| Död | 1 mars 1871 eller 6 mars 1871 Turin |
| Andra namn | Pepita de Oliva och Pepita de Oliva |
| Medborgare i | Spanien |
| Sysselsättning | Dansare |
| Make | Lionel Sackville-West, 2:e baron Sackville Juan Antonio Gabriel de la Oliva (g. 1851–) |
| Partner | Lionel Sackville-West, 2:e baron Sackville |
| Barn | Max Sackville-West (f. 1858) Victoria Sackville-West (f. 1862) Flora Sackville-West (f. 1866) Amalia Sackville-West (f. 1868) Ernest Henri Jean Baptiste Sackville-West (f. 1869) |
| Föräldrar | Pedro Durán Catalina Ortega |
| Redigera Wikidata | |
Pepita de Oliva, även kallad Josefa de la Oliva som artistnamn, född Josefa Durán y Ortega 1830 i Madrid, avliden 1 mars 1871 i Turin, var en spansk balettdansare, främst verksam i Tyskland.
Biografi
Pepita de Oliva, "olivkärnan", är hennes smeknamn: som artist gick hon ofta under namnet Josefa de la Oliva, som hon fick genom ett kortare äktenskap i ungdomen, men hon föddes som Josefa Durán y Ortega.
Hon blev medlem av Madrids balettkompani och flyttade 1852 till Tyskland, där hon först gjorde succé i Stuttgart. Genom följande succéer i Leipzig och i Berlin 1853 etablerade hon sig i Tyskland, och gjorde bejublade framträdanden på alla de större tyska dansscenerna. Under sin tid i Berlin bodde hon i en herrgård i Hakenfelde väster om staden.
I München gjorde hon i februari 1856 sitt första framträdande som Fenella i Daniel-François-Esprit Aubers Den stumma från Portici.
Pepitamarschen av Carl Neumann, Pepita-Polka av Johann Strauss den yngre och textilmönstret pepitarutor är uppkallade efter henne.
Familj
I ungdomen ingick hon ett kortare äktenskap med Jean Antonio Gabriel de Oliva, men paret separerade efter endast något år.
Pepita hade ett i samtiden uppmärksammat förhållande och flera utomäktenskapliga barn med den brittiske diplomaten Lionel Sackville-West, 2:e baron Sackville; hennes son Ernest Henri Jean Baptiste Sackville-West, gjorde anspråk på arvsrätten till barontiteln med hänvisning till att föräldrarna skulle ha ingått ett hemligt äktenskap under 1860-talet. Anspråket tillbakavisades av en brittisk domstol 1910 efter en mycket omskriven rättsprocess, med hänvisning till att Jean Antonio Gabriel de Oliva, Pepitas förste make, fortfarande levde vid sonens födelse. Hennes dotter Victoria ingick äktenskap med baronens arvinge, den 3:e baronen, som var hennes kusin. Pepita blev därmed mormor till författaren och poeten Vita Sackville-West, Victorias dotter, som bland annat författade en biografi över Pepita. Även den nuvarande baronen, Robert Sackville-West, 7:e baron Sackville, har författat en biografi över sin föregångares kärlekshistoria och dess följder för familjen.
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Pepita de Oliva.
Noter
- ^ Darryl Roger Lundy, The Peerage, Josefa Durán, läst: 9 oktober 2017.
- ^ Libris, Pepita de la Oliva, läst: 9 oktober 2017.
- ^ Kindred Britain, Josefa Durán y Ortega, läs online.
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 12 maj 2014, licens: CC0.
- ^ Česká divadelní encyklopedie, läs online, läst: 16 april 2021.
- ^ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, läst: 30 augusti 2020.
- ^ Kindred Britain, läs online.
- ^ Diccionario biográfico español, Real Academia de la Historia, 2011.
- ^ läst: 7 augusti 2020.
- ^ Darryl Roger Lundy, The Peerage.
- ^ Sackville-West, Vita, Pepita, översättning Ingeborg Essén, Bonnier, 1938
- ^ Sackville-West, Robert, The Disinherited: A Story of Family, Love and Betrayal, Bloomsbury, 2014, ISBN 9781408843413
Allmänna källor
- Pierer's Universal-Lexikon 1861, band 12, s. 275.
- Stephan Kekule von Stradonitz: "Über Pepitas Ruh und die Pepita", i: Mitteilungen des Vereins für die Geschichte Berlins 42 (1925), s. 17-19.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Pepita de Oliva.
|