Pjotr Volkonskij

I dagens artikel ska vi fördjupa oss i ämnet Pjotr Volkonskij, en fråga som har väckt stort intresse på senare tid. Från sitt ursprung till nutid har Pjotr Volkonskij varit föremål för debatt och analys inom olika områden, från politik till vetenskap, inklusive kultur och samhälle i stort. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika perspektiv och tillvägagångssätt som har getts till Pjotr Volkonskij över tid, samt dess inverkan och relevans i den samtida världen. Genom en uttömmande och rigorös analys kommer vi att försöka belysa detta spännande och komplexa ämne, i syfte att ge våra läsare en heltäckande och uppdaterad vision av Pjotr Volkonskij.

Pjotr Michailovitj Volkonskij (ryska: Пётр Михайлович Волконский), född 6 maj (gamla stilen: 25 april) 1776 i Sankt Petersburg, död där 8 september (gamla stilen: 27 augusti) 1852, var en rysk furste och fältmarskalk.

Volkonskij blev 1793 underlöjtnant vid Semjonovska gardesregementet samt ej långt därefter tronföljaren Alexanders adjutant och för livstiden snart sagt oskiljaktige vän. År 1800 var han redan generalmajor. Volkonskij, som 1801 var med i sammansvärjningen mot tsar Paul I, deltog i 1805 och 1807 års krig mot fransmännen, utnämndes 1810 till chef för kejserliga generalstaben, kommenderade 1813 de allierades armé vid Dresden och blev 1817 general av infanteriet. Tsar Nikolaus I utnämnde honom till ministär för kejserliga huset (1826), ordenskansler (1842) och generalfältmarskalk (1850).

Källor

• Volkonskij, 2. Petr Michailovitj i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)