Raymond Aron
Idag vill vi ta upp ett ämne som har fått stor aktualitet de senaste åren. Raymond Aron är ett ämne som har skapat debatt och kontroverser inom olika områden, från politik till vetenskap. För att helt utforska denna fråga kommer vi att fördjupa oss i dess ursprung, dess inverkan på dagens samhälle och de möjliga lösningar som föreslås. Raymond Aron är ett ämne som berör oss alla, eftersom dess inflytande når olika aspekter av vårt dagliga liv. Genom den här artikeln avser vi att analysera och reflektera över Raymond Aron för att få en tydligare och mer informerad vision av detta ämne som är så relevant idag.
.jpg)
Raymond Claude Ferdinand Aron, född 14 mars 1905 i Paris, död där 17 oktober 1983, var en fransk filosof, journalist, sociolog och statsvetare, som blivit känd för sina skeptiska analyser av efterkrigstidens ideologiska trender i Frankrike vilka var influerade av marxism och kommunism. Han var vän till Jean-Paul Sartre, men de hade ofta avvikande uppfattningar i filosofiska frågor.
Biografi
Aron, som var son till en judisk advokat, studerade vid École Normale Supérieure där han lärde känna Jean-Paul Sartre (som blev hans vän och i intellektuellt hänseende opponent på livstid). Han blev nummer ett i sin agrégation i filosofi 1928, samma år som Sartre misslyckades att avlägga samma examen. 1930 doktorerade han i historiefilosofi vid École Normale Supérieure, och var under denna tid i hög grad påverkad av den tyska fenomenologin. När andra världskriget utbröt 1939, undervisade han i samhällsfilosofi vid universitetet i Toulouse, men sade upp sig från sin tjänst för att ta värvning i flygvapnet. Han lämnade Frankrike när det ockuperades 1940, begav sig till London där han lärde känna Charles de Gaulle, gick med i Forces françaises libres och 1940–1944 var han chefredaktör för deras tidning France Libre.
Vid krigsslutet 1945 återvände Aron till Paris för att undervisa i sociologi vid École Nationale d'Administration och Sciences Po, och vidhöll att Vichyregimen och Philippe Pétain valt det bästa av två onda alternativ när de samarbetat med Nazityskland under andra världskriget. Han och Sartre grundade tidskriften Les Temps Modernes 1945, men Aron medverkade endast under en kort tid. Från 1955 till 1968 undervisade han vid Sorbonne och 1970 till 1978 vid Collège de France.
Aron, som under hela sitt liv var verksam som journalist, var en inflytelserik kolumnist vid Le Figaro i trettio år, innan han blev medarbetare vid L'Express där han skrev politiska kolumner till sin död. Han var berömd som en liberal motvikt mot den populäre Sartre.
Med en liberalt präglad världsåskådning, var Aron pessimistisk till multinationella medborgarskap. I en artikel från 1947 förklarade han detta för en anakronism som var fullständigt oförenligt med ett internationellt system med suveräna stater.
Bibliografi
- La Sociologie allemande contemporaine, Paris, Alcan, 1935.
- Introduction à la philosophie de l'histoire. Essai sur les limites de l'objectivité historique, Paris, Gallimard, 1938.
- Essai sur la théorie de l'histoire dans l'Allemagne contemporaine. La philosophie critique de l'histoire, Paris, Vrin, 1938.
- L'Homme contre les tyrans, New York, Éditions de la Maison française, 1944.
- De l'armistice à l'insurrection nationale, Paris, Gallimard, 1945.
- L'Âge des empires et l'Avenir de la France, Paris, Défense de la France, 1945.
- Le Grand Schisme, Paris, Gallimard, 1948.
- Les Guerres en chaîne, Paris, Gallimard, 1951.
- La Coexistence pacifique. Essai d'analyse, Paris, Éditions Monde nouveau, 1953, under pseudonymen François Houtisse, med Boris Souvarine
- L'Opium des intellectuels, Paris, Calmann-Lévy, 1955. På svenska De intellektuellas opium 2023, Timbro
- Polémiques, Paris, Gallimard, 1955.
- La Tragédie algérienne, Paris, Plon, 1957.
- Espoir et peur du siècle. Essais non partisans, Paris, Calmann-Lévy, 1957.
- L'Algérie et la République, Paris, Plon, 1958.
- La Société industrielle et la Guerre; Tableau de la diplomatie mondiale en 1958, Paris, Plon, 1959.
- Immuable et changeante. De la IV × 10{{{1}}} à la V × 10{{{1}}} République, Paris, Calmann-Lévy, 1959.
- Dimensions de la conscience historique, Paris, Plon, 1961.
- Paix et guerre entre les nations, Paris, Calmann-Lévy, 1962.
- Le Grand Débat. Initiation à la stratégie atomique, Paris, Calmann-Lévy, 1963.
- Dix-huit leçons sur la société industrielle, Paris, Gallimard, 1963
- La Lutte des classes, Paris, Gallimard, 1964
- Essai sur les libertés, 1965.
- Démocratie et totalitarisme, 1965.
- Trois essais sur l'âge industriel, Paris, Plon, 1966.
- Les Étapes de la pensée sociologique, Paris, Gallimard, (1967).
- De Gaulle, Israël et les Juifs, Paris, Plon, 1968.
- La Révolution introuvable. Réflexions sur les événements de mai, Paris, Fayard, 1968.
- Les Désillusions du progrès, Paris, Calmann-Lévy, 1969.
- D'une sainte famille à l'autre. Essai sur le marxisme imaginaire, Paris, Gallimard, 1969.
- De la condition historique du sociologue, Paris, 1971.
- Études politiques, Paris, 1972.
- République impériale. Les États-unis dans le monde (1945–1972), Paris, Calmann-Lévy, 1973.
- Histoire et dialectique de la violence, Paris, Gallimard, 1973.
- Penser la guerre, Clausewitz (1976).
- Plaidoyer pour l'Europe décadente, Paris, Laffont, 1977.
- Le Spectateur engagé (entretiens), Paris, Julliard, 1981.
- Mémoires. 50 ans de réflexion politique, 2 volumes, Paris, Julliard, 1983, 1082 p.
- Les dernières années du siècle, Paris, Julliard, 1984.
- Le Marxisme de Marx, Paris, Fallois, 2002 (ISBN 2-87706-423-9) et en livre de poche, Paris, 2004 (ISBN 2-253-10800-6).
- Raymond Aron, spectateur engagé. Entretiens avec Raymond Aron. Durée : 2H30 - DVD - Éditions Montparnasse, (2005).
- De Giscard à Mitterrand : 1977-1983 (éditoriaux parus dans L'Express), préface de Jean-Claude Casanova. Éditions de Fallois, Paris, octobre 2005. 895 pages. ISBN 2-87706-570-7.
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från en annan språkversion av Wikipedia.
Noter
- ^ Fichier des personnes décédées, läs online, läst: 27 januari 2022, licens: licence ouverte 2.0.
- ^ SNAC, Raymond Aron, läs online, läst: 9 oktober 2017.
- ^ Encyclopædia Britannica, Raymond Claude Ferdinand Aron, läst: 9 oktober 2017.
- ^ Brockhaus Enzyklopädie, Raymond Claude Ferdinand Aron.
- ^ Raymond Aron, 1905–1983 (på engelska), The New York Review of Books, 8 december 1983, läs online.
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.
- ^ Libris, 26 september 2012, läs online, läst: 24 augusti 2018.
- ^ Agence bibliographique de l'enseignement supérieur, Système universitaire de documentation, Agence bibliographique de l'enseignement supérieur, läs online, läs online, läs online och läs onlineläs online och läs online, läst: 7 januari 2024.
- ^ Bibliothèque nationale de France, BnF catalogue général, Bibliothèque nationale de France, läs online och läs onlineläs online, läst: 7 januari 2024.
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 24 juni 2015, licens: CC0.
- ^ Lista över professorer vid Collège de France, läs online.
- ^ Alain Chenu & Olivier Martin, Le plafond de verre chez les enseignants-chercheurs en sociologie et démographie, Travail, genre et sociétés, 2016, 10.3917/TGS.036.0133, ”La Société française de sociologie (1959-2002) a été présidée par Gabriel Le Bras, Raymond Aron, Jean-Daniel Reynaud”.
- ^ läs online, seance-cinq-academies-2011.institut-de-france.fr .
- ^ Raymond Aron, Mémoires. 50 ans de réflexion politique, 2010, s. 83.
Allmänna källor
- Filosofilexikonet, red. P. Lübcke, Stockholm 1988