Rikshärold
Nuförtiden har Rikshärold blivit ett ämne av stor relevans och intresse för en mängd olika människor. Från dess påverkan på det dagliga livet till dess påverkan på samhället i stort har Rikshärold varit föremål för ständig debatt, analys och reflektion. Dess relevans sträcker sig från teknikområdet till kultur, inklusive ekonomi och politik. Rikshärold har fångat människor i alla åldrar och från olika yrkesområden, och väckt ett intresse som sträcker sig utanför geografiska och kulturella gränser. I den här artikeln kommer vi att på djupet undersöka effekten av Rikshärold på våra liv och världen omkring oss, och erbjuda en omfattande analys som kommer att omfatta olika perspektiv och tillvägagångssätt.
Rikshärold var en officiant vid Kungl. Maj:ts orden som tjänstgjorde vid riks- och ordensceremonier. Ämbetet instiftades 1780 av Gustaf III med inspiration från de medeltida härolderna. Mellan 1818 och 1847 fanns två rikshärolder; en i Sverige och en i Norge.
Rikshärolden skulle vara riddare av Nordstjärneorden. Från 1800-talet innehades ämbetet av ceremonimästaren vid kungliga hovstaterna. Då ceremonimästaren hade generaladjutants rang, hade rikshärolden i praktiken samma rang till 1909 då rangordningen upphävdes. I samband med ordensreformen 1974 avskaffades ämbetet även i Sverige.
Uppgifter och ansvar
Rikshärolden hade till uppgift att föra Serafimerordens matrikel, att ombesörja förfärdigandet av serafimerriddarnas vapensköldar samt, då en riddare dog, låta ringa för honom i Riddarholmskyrkan och där uppsätta hans sköld. Han deltog även i ordensceremonierna.
Rikshärolden hade även en ceremoniell roll vid kröningar, kungliga dop samt vid riksdagens högtidliga öppnande och avslutande. Vid riksdagens högtidliga öppnande red rikshärolden kring i Stockholm och "inblåste" eller "utblåste" riksmötet genom att läsa upp en kungörelse. Vid kröningarna skulle rikshärolden bland annat utropa att kungen blivit krönt med orden; "Nu är den stormäktigste högborne Furste och Herre N.N. smord och kallad till Sveriges konung, med dess underliggande provinser, han och ingen annan!".
Ämbetstecken
Rikshärolden bar ursprungligen Serafimerordens dräkt och över den en häroldskåpa av purpurfärgad sammet med serafimerordens härskri, IHS, och andra gulddetaljer insydda. Han bar en häroldsstav klädd i röd sammet med broderade grupper av tre kronor under en kunglig krona av guld, och krönt av en kunglig krona och guldfransar.
Senare, troligen 1873, ersattes kåpan av hovuniform med ett brett bantlär med guldfransar och kantat med guldgalon. Bantläret pryddes på framsidan av lilla riksvapnet, på ryggsidan av en broderad kunglig krona, och på rosetten med IHS.
Som ämbetstecken bar rikshärolden Serafimerordens stora ordenstecken på en medaljong av guld i Serafimerordens band runt halsen. Tecknet skänktes av Gustaf III till den förste rikshärolden Elis Schröderheim och bär texten:
| ” | Konung GUSTAF III uplifvade Riks Härolds Emebetet d. 28 April 1780 och gaf detta hederstecken åt Sin Riks Härold E. Schröderheim och efterträdare | „ |
Efter nådigt avsked bar rikshärolden Serafimerordens stora ordenstecken i band om halsen. Han bar även samtliga kungliga ordnarnas ordenstecken.[källa behövs]
-
Rikshärolden vid Oscar I:s kröningen 1844 -
Rikshäroldens stav och kåpa. -
Rikshäroldens dräkt före 1873, syns som nummer två från vänster. Där man även ser den gyllene medaljongen och samtliga ordenstecken. -
Rikshäroldens purpurfärgade sammetsbantlär som bars efter 1873. -
Rikhäroldens kåpa. -
Rikhärolden circa 1780. -
(Norsk) Rikshärold, klädd i kåpa och stav.
Lista över rikshärolder
I Sverige 1780-1974
- Elis Schröderheim, 1780–1786
- Samuel af Ugglas, 1786–1790
- Leonard von Hauswolff, 1791–1810
- Lars David von Troil, 1810–1824
- Carl af Georgii, 1824–1837
- Carl Fredrik Knut Nieroth, 1843–1851
- Abraham Alexander von Reenstierna, 1851–1855
- August Wilhelm Stiernstedt, 1855–1861
- Evald Gustaf Leijonmarck, 1861–1868
- Adil Westerstrand, 1868–1888
- Arvid Horn af Åminne, 1888–1920
- Erik Piper, 1920–1928
- Gustaf von Rosen, 1928–1943
- Nils Berencreutz, 1943–1947
- Pontus von Rosen, 1947–1951
- Gerard De Geer, 1951–1972
- Lars-Olof Ekeberg, 1972–1974
I Norge 1818-1865
- Mattias Hagerup, 1818–1822
- Frederik Due, 1823–1832
- Peder Kjerulf, 1832–1841
- Johan Fredrik Monrad, 1843–1856
- Holger Collett, 1856–1865
Referenser
Noter
- ^ Löfström, s. 280.
- ^ Nordenvall, s. 600 f.
- ^ 1902 års ordensstadgar, 30§ §.
- ^ Wasling, Jesper. ”Härolden vid riksordnarna”. Svenska Heraldiska Föreningen. Arkiverad från originalet den 20 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100820022745/http://joomla.heraldik.se/joomla/index.php?option=com_content&view=article&id=65%3Ahaerolden-i-riksordnarna&catid=25%3Aordnar&Itemid=45. Läst 5 januari 2012.
- ^ Nordenvall, s. 600.
- ^ 1902 års ordensstadgar, 29 §.
- ^ Nordenvall, s. 41.
- ^ Löfström, s. 281 f.
- ^ Herman Lindqvist: Historien om Sverige. Gustav Vasa och hans söner och döttrar
- ^ Löfström, s. 281.
- ^ Berghman.
- ^ ”269 (Vem är det : Svensk biografisk handbok / 1993)”. runeberg.org. https://runeberg.org/vemardet/1993/0269.html. Läst 5 augusti 2018.
Webbkällor
- von Konow, Jan. ”Härold”. Nationalencyklopedin. Bra Böcker. http://www.ne.se/lang/h%C3%A4rold?type=NE. Läst 1 november 2011.
- Rikshärold i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1916)
Tryckta källor
- Nordenvall, Per (1998). Kungliga Serafimerorden: 1748–1998. Stockholm: Kungl. Maj:ts orden. Libris 8364835. ISBN 91-630-6744-7 (inb.)
- Berghman, Arvid (1949). Nordiska riddareordnar och dekorationer.. Skrifter / utgivna av Riksheraldikerämbetet, 99-2298099-1 ; 2. Malmö: J. Kroon, Malmö ljustrycksanst. Libris 1388795
- Löfström, Karl (1940). Sveriges riddarordenar. Libris 1316518
- Åsbrink, Gustav (1922). Vasaorden : anteckningar ur ordens historia. Stockholm: Hasse W. Tullberg. Libris 1485037
- Södermark, Robert; Karl Henrik Karlsson (1907). Kungl. svenska riddareordnarna jämte konung Oscar II:s jubileums-minnestecken. Lunds förlag