Riktad sprängverkan

I den här artikeln kommer vi att utforska den fascinerande världen av Riktad sprängverkan, och analysera dess inverkan på olika aspekter av samhället. Från dess ursprung till dess relevans idag har Riktad sprängverkan fångat uppmärksamheten hos både akademiker, forskare och entusiaster. Vi kommer att lära oss om dess utveckling över tid, såväl som dess inflytande på kultur, politik och ekonomi. Genom en detaljerad analys kommer vi att upptäcka de många aspekterna av Riktad sprängverkan och dess betydelse i det samtida sammanhanget. Den här artikeln försöker ge en heltäckande bild av Riktad sprängverkan, tar upp dess mest relevanta aspekter och erbjuder ett tvärvetenskapligt perspektiv som gör att läsaren kan uppskatta dess verkliga omfattning.

Den här artikeln handlar om ammunitionprincipen "riktad sprängverkan". För ammunitionen som ofta hänvisar till verkan (RSV-skott), se Pansarsprängammunition.
En RSV-laddning i genomskärning.
Verkan av en RSV-laddning mot en pansarkupol vid Eben-Emael.

Riktad sprängverkan, kort RSV, eller hålladdning, är en metod för att rikta sprängverkan mot en minimal punkt och på så sätt öka den penetrerande förmågan. En fungerande sprängladdning uppfanns 1883 av tysken Max von Foerster. Effekten som laddningen använder sig av kallas vanligtvis för Munroeeffekten efter Charles E. Munroe som gjorde samma arbete som Foersten men ett par år senare. Det finns dock belagt att effekten noterats redan så tidigt som 1792.

Idén utvecklades senare på 1930-talet av både tysken Franz Thomanek och schweizaren Henry Mohaupt, som senare kom att delge sina framsteg till USA. Båda sägs vara den moderna RSV-laddningens fäder.[källa behövs]

När andra världskriget bröt ut hade tyskarna fått fram fungerande sprängladdningar. Deras sprängladdningar utgjordes av halvklot av järn som var ihåliga och klädda med sprängämne. Dessa sprängladdningar användes främst för att spränga hål i bunkrar och befästningar och utnyttjades bland annat vid det spektakulära anfallet mot det belgiska fortet Eben-Emael i maj 1940.[källa behövs]

Typer

RSV finns i två vanligt förekommande former, RSV III (strålbildande) och RSV IV (projektilbildande).

RSV III – strålbildande RSV

Huvudartikel: Pansarsprängammunition

Strålbildande RSV, även kallat RSV III, använder en konformad metallinlägg (vanligen koppar eller aluminium) i framkanten av sprängladdningen. När sprängämnet detonerar kramas metallkonen ihop och skjuts iväg. Cirka 20 % av metallen bildar en smal stråle med mycket hög hastighet (8–10 km/s) som med stor kraft tränger in i målet. Den resterande delen bildar en efterföljande ”slug” som rör sig betydligt långsammare (cirka 500 m/s). Strålbildande RSV-laddningar kan slå igenom 5–7 gånger tjockare pansar än laddningens diameter, men bara på mycket kort avstånd. Den används i pansarsprängammunition som pansarspränggranater och majoriteten av pansarvärnsrobotar.

RSV IV – projektilbildande RSV

Huvudartikel: Projektilbildande RSV

Projektilbildande RSV, även kallat RSV IV, använder ett metallinlägg som är skålformat eller har mycket flackare kon än strålbildande RSV. Vid detonation bildar hela metallinlägget en sammanhängande projektil som rör sig med 1,5–2 km/s. Projektilen slår igenom mycket mindre pansar än strålbildande RSV, men den behåller genomslagskraften över mycket längre avstånd, ofta flera hundra meter. Dess restverkan bakom pansaret är också större. Projektilbildande RSV-laddningar används främst i minor, både i stridsvagnsminor som stridsvagnsmina 6 som verkar mot bottenplåten och i syftminor som fordonsmina 14.

RSV-vapen i svenska försvarsmakten

Strålbildande RSV
Projektilbildande RSV

Referenser

  1. ^ ”Shaped Charge”. Global Security. http://www.globalsecurity.org/military/systems/munitions/bullets2-shaped-charge.htm. Läst 27 december 2016. 
  2. ^ Grenander, Gunnar; Imbro, Ingemar (1987). Vapenlära för armén. Försvarets läromedelscentral. sid. 159–160. M7742-108001 
Enciclo
Wikious
Sapientia
Scientia
Boobota
Anandapedia
Sagapedia
Wikithot