Södermanlands runinskrifter 54
I dagens värld har Södermanlands runinskrifter 54 blivit ett ämne av allmänt intresse för en mängd olika människor. Från experter på området till de som helt enkelt vill hålla koll på de senaste trenderna, Södermanlands runinskrifter 54 har fångat mångas uppmärksamhet. Med sin påverkan på samhället och olika aspekter av det dagliga livet är det onekligen att Södermanlands runinskrifter 54 representerar en viktig diskussionspunkt idag. Oavsett om det beror på dess historiska relevans, dess inflytande på populärkulturen eller dess betydelse inom det akademiska området, är Södermanlands runinskrifter 54 ett ämne som fortsätter att väcka intresse och debatt. I den här artikeln kommer vi att noggrant utforska innebörden av Södermanlands runinskrifter 54 och dess inverkan på olika områden, vilket ger en översikt som gör att läsarna bättre kan förstå dess betydelse och relevans i den samtida världen.
Södermanlands runinskrifter 54  | |
 | |
| Signum | Sö 54 |
|---|---|
| RAÄ-nr | Blacksta 2:1 |
| Område | Södermanland |
| Placering | Bjudby, Blacksta socken |
| Tillkomsttid | 1000-talet e.Kr. |
| Ristad av | Stenkil |
Runinskrift Sö 54 är ristad på en runsten vid Bjudby i Blacksta socken och Flens kommun i Södermanland. Bjudbystenen står i en backe öster om Sö 99 och på samma sida om vägen.
Stenen
I 1800-talets början trodde dåvarande markägaren att en nedgrävd skatt kunde finnas under stenen så därför lät han spränga sönder denna och resultatet blev tolv bitar. Två av bitarna försvann men de övriga tio sammanfogades med järnklamrar 1899 och 1934 restes stenen på sin nuvarande plats.
Stenen är av granit. Den har en välgjord ornamentik och bär en lång inskrift med den 16-typiga runradens runor. Inskriftens första del står inom en drakslinga på stenens framsida. Den fortsätter på ytan innanför drakslingan, i och kring det brokiga ringkors som där finns ristat. På ena kortsidan avslutas inskriften med uppgift om vem ristaren är. Drakslingans utseende i Ringerikestil placerar den i stilgrupp Pr 2, vilket gör perioden 1020-1050 till den mest sannolika för dess tillkomst.
Runskriften får den flitige sagaläsaren att tänka på "Torsten Vikingssons Saga" (Þorsteins saga Víkingssonar) om svensken Viking och hans många söner, bland annat Torsten, Östen och en Finnboge. Men om det finns en koppling mellan sagan och runskriften annat än ett intressant sammanträffande går inte att fastställa.
Inskriften
Translitterering av runraden:
- §A þurstain : auk : aystain : auk : natfari : raistu : stain : at : finuiþ : auk : ulif : þurkil buruþr sin uaru · aliʀ · uikiks · suniʀ latburniʀ · man · litu · rita · stain
§B stainkil · rist · runaʀ
Normalisering till runsvenska:
- §A Þorstæinn ok Øystæinn ok Nattfari ræistu stæin at Finnvið ok Olæif, Þorkel, brøðr sina. Vaʀu alliʀ Vikings syniʀ, landburniʀ mænn, letu retta stæin.
§B Stæinkell ræist runaʀ.
Översättning till nusvenska:
- Torsten och Östen och Nattfare reste stenen efter Finnvid och Olev, Torkel, sina bröder.
- Voro alla
- Vikings söner
- av länsadelsbörd
- läto resa stenen
Se även
- Alfabetisk lista över runinskrifter
- Lista över Södermanlands runinskrifter
- Sverige under vikingatiden
- Sverige under äldre medeltiden
Källor
- Runstenar i Södermanland, sid. 120, red. Ingegerd Wachtmeister, Södermanlands museum, 1984, ISBN 91-85066-52-4
Noter
- ^ Fornminnesregistret:
- ^ Informationsskylt vid Sö 54 (Riksantikvarieämbetet) (2009-09-16)
- ^ Runstenar i Södermanland, sid. 120, red. Ingegerd Wachtmeister, Södermanlands museum, 1984, ISBN 91-85066-52-4
- ^ Samnordisk runtextdatabas, Rundata (2009-03-01)
- ^ Aðalheiður, Guðmundsdóttir (2016). ”Tales of Generations : A comparison between some Icelandic and Geatish narrative motifs”. Scripta Islandica: Isländska Sällskapets Årsbok 67: sid. 5–36. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-310196. Läst 25 mars 2021.
- ^ Samnordisk runtextdatabas, Sö 54 $, 2014
- ^ Elias Wessén, Erik Brate, red (1924-1936). Sveriges runinskrifter. Bd 3, Södermanlands runinskrifter. Stockholm: KVHAA. http://www.raa.se/runinskrifter/sri_sodermanland_b03_h01_text_1.pdf