Shuri-te
I den här artikeln ska vi prata om Shuri-te, ett ämne som har skapat stort intresse idag. Ur olika perspektiv har Shuri-te blivit en samlingspunkt för diskussioner, debatter och reflektioner. Dess relevans har överskridit olika områden och genererat inverkan på samhälle, kultur och politik. Shuri-te har fångat uppmärksamheten hos experter, forskare, akademiker och proffs, som har ägnat tid och ansträngning för att förstå dess betydelse och inverkan. Genom den här artikeln kommer vi att försöka fördjupa oss i de olika aspekterna kring Shuri-te, vilket ger en detaljerad analys som låter våra läsare förstå dess komplexitet och innebörd.
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2019-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Shuri-te (首里手) är det japanska namnet på en av de tre à fyra "ursprungliga" stilar av karate som utvecklades på Okinawa under påverkan av kinesisk kampkonst, wushu, på 1800-talet. Shuri-te har sitt namn efter staden Shuri på ögruppen Ryūkyūs huvudö, tidigare huvudstad i det historiska Kungariket Ryūkyū.
Historik
Det var lokal "adel" i det kungliga slottet i Shuri som praktiserade Shuri-te. Den äldste kände, som kom att praktisera denna stil var Choken Shinjo, en medlem av kungliga hovet i slutet av 1500- och tidigt 1600-tal.
Sedan kom Sakugawa Kanga (1733? -1815), även känd som "Sakugawa Tode" (Sakugawa Kinahanden). Han blev under 6 år lärjunge till buddhistmunken Peichin Takahara i Shure, en expert på primitiv Shuri-te. Sakugawa blev sedan under ytterligare 6 år genom Kushanku, en "militärattaché" från Kina, expert på Shaolin kung fu Kempo. Han gjorde själv flera resor till Kina för att fullända sin konst.
Han har förädlatat Shuri-te åtskilligt genom att blanda in tekniker från Shaolin kung fu. Det var från Kushanku han lärde sig den avvaktande ställningen inför ett slag eller en blockering, med knytnäven vid revbenen, kallad hikite.
Vid sin återkomst till Okinawa, blev han ansedd vara den största lokala experten på "kinesisk Kung fu", därav smeknamnet "Sakugawa Tode”.
Sakugawas mest kända lärjunge var Matsumura Sōkon, som döpte om Shuri-te stilen, och gav den namnet Shōrin-ryū.
Framstående Shuri-te mästare från Okinawa
- Sakukawa Kanga
- Matsumura Sōkon
- Itosu Ankō
- Asato Ankō
- Motobu Chōyū
- Motobu Chōki
- Yabu Kentsū
- Hanashiro Chōmo
- Funakoshi Gichin
- Kyan Chōtoku
- Chibana Chōshin
- Mabuni Kenwa
- Tōyama Kanken
- Shimabuku Tatsuo
Teknik
I Shuri-te tränar man med naturliga och låga ställningar, raka och kraftfulla tekniker, vilket skiljer sig från de andra grundstilarna Naha-te, Tomari-te och särskilt Uechi-te.
Viktiga kata
Moderna efterföljare
Senare stilar som utvecklats ur Shuri-te inbegriper Shōtōkan-ryū, Wadō-ryū, Shitō-ryū, Motobu-ryū, Shōrin-ryū, Shudokan, Keishinkan och Shōrinji-ryū.
Noter och referenser
- Denna artikel är delvis baserad på material från japanska och franska wikipedia.