I den här artikeln kommer vi att utforska effekten av Slaget vid Sävar på olika aspekter av vardagen. Från dess inflytande på populärkulturen till dess relevans i historien har Slaget vid Sävar satt sina spår på olika områden. Vi kommer att analysera hur Slaget vid Sävar har format vårt sätt att förhålla oss till världen omkring oss, samt dess roll i samhällets utveckling. Genom en detaljerad analys kommer vi att försöka bättre förstå vikten av Slaget vid Sävar och hur det har präglat ett före och efter i vår verklighetsuppfattning. Den här artikeln syftar till att erbjuda en bred och mångsidig syn på Slaget vid Sävar, med olika perspektiv och möjliga konsekvenser för framtiden.
Slaget vid Sävar | |||||||
---|---|---|---|---|---|---|---|
Del av Finska kriget | |||||||
Skiss över trakten mellan Umeå och Ratan. | |||||||
| |||||||
Stridande | |||||||
Sverige | Ryssland | ||||||
Befälhavare och ledare | |||||||
Gustaf Wachtmeister | Nikolaj Michailovitj Kamenskij | ||||||
Styrka | |||||||
6 789 man 10 kanoner |
6 000 man 8 kanoner | ||||||
Förluster | |||||||
396 stupade 450 sårade |
600 stupade 1000 sårade |
Slaget vid Sävar utspelades den 19 augusti 1809. Det var det sista större slaget under finska kriget och brukar kallas för det sista slaget på svensk mark, även om slaget vid Piteå ägde rum några dagar senare. Slaget vid Sävar utkämpades mellan svenska och ryska styrkor under ledning av generalerna Gustaf Wachtmeister respektive Nikolaj Kamenskij vid orten Sävar i Västerbotten cirka arton kilometer nordost om Umeå. Det var ett av de blodigaste slagen under finska kriget, och det var ett avgörande slag. Dagen därpå utkämpades Träffningen vid Ratan, den sista större sammanstötningen under kriget.
Dagen innan slaget, den 18 augusti 1809, landsattes i Ratan en svensk här som under ledning av general Gustaf Wachtmeister skulle återta Umeå, som ryssarna belägrade sedan juni. Landstigningen kallas Västerbottensexpeditionen. Expeditionen slog läger i byn Sävar efter en rysk vilseledningskampanj som fick svenskarna att tro att de inte kunde rycka fram.
Den ryska hären var på marsch söderut när Kamenskij fick underrättelse om den svenska landsättningen i Ratan. De ryska trupperna fick då order om att vända norrut. Några av de förband som sattes in i striderna vid Sävar hade då i ilmarsch tillryggalagt åttio kilometer på 36 timmar.
Det första skottet avlossades från svenskt håll i Krutbrånet omkring halv sju på morgonen, när ryssarna upptäcktes. Svenskarna var i numerärt underläge, med ungefär 4 600 man mot 5 500 ryssar.
Omkring 600 ryska och 400 svenska soldater fick sätta livet till under striderna den 19 augusti 1809, med ännu fler sårade på båda sidor. General Wachtmeister bedömde efter åtta timmars strider att den svenska styrkan löpte risk att bli slagen. Han beordrade att falla tillbaka mot Djäkneboda.
Svenskarna drog sig tillbaka till Ratan där den svenska flottan låg, men redan nästa dag möttes arméerna igen i träffningen vid Ratan.
1. brigaden (2.197 man) (Chef: C.J. Fleetwood) [förtydliga]
2. brigaden (1.985 man) (Chef: Friherre Gr.R. Boije)
3. brigaden (2.348 man) (Chef: Greve G.C.F. Löwenhielm)
Artilleriet:
Kavalleri:
Förtruppen (Chef: Överste Sabanjejev, Ivan Vasiljevitj)
Huvudstyrkan Generalmajor Ilja Ivanovitj Alexejev
1 Kolonnen (Chef generalmajor Pjotr Ivanovitj Jersjov)
2 Kolonnen (Chef generalmajor Semjon Stepanovitj Gotovstov)
Reserven
Inget ryskt kavalleri deltog i slaget, osäkra uppgifter rörande det ryska artilleriet.
Slaget vid Sävar återskapades av bland andra Föreningen Interaktiv Historia på 200-årsdagen den 19 augusti 2009.