I den här artikeln kommer vi att utforska den fascinerande världen av Smålands runinskrifter 37 och allt som detta tema har att erbjuda. Från dess ursprung till dess relevans idag, kommer vi att fördjupa oss i en uttömmande analys som gör det möjligt för oss att grundligt förstå dess betydelse och inverkan på olika områden. Smålands runinskrifter 37 har varit föremål för intresse och studier i decennier, och med tiden har den visat sin förmåga att påverka våra liv på överraskande sätt. Med ett multidisciplinärt förhållningssätt kommer vi att ta upp olika perspektiv och reflektera över betydelsen av Smålands runinskrifter 37 i det nutida samhället. Förbered dig på en spännande resa genom historien, kulturen och aktualiteterna i Smålands runinskrifter 37.
Smålands runinskrifter 37 | |
Runristning (runsten) | |
Runsten Sm 37
| |
Land | Sverige |
---|---|
Landskap | Småland |
Kommun | Ljungby |
Socken | Nöttja |
Plats | Rörbro, Nöttja |
Koordinater | 56°42′22.69″N 13°46′40.24″Ö / 56.7063028°N 13.7778444°Ö |
Kulturmärkning | |
Fast fornlämning | |
- FMIS beteckn | Nöttja 7:1 |
Tillkomsttid | Vikingatid |
Runristare | okänd |
Stil | RAK |
Material | gnejs |
Information från FMIS samt Samnordisk runtextdatabas. |
Runinskrift Sm 37 är en runsten som står utmed vägen och intill Rörbro gamla stenbro och nära Nöttja i Nöttja socken och Ljungby kommun, Småland.
Normalisering till fornvästnordiska:
Översättning till nusvenska:
Stenen står kvar på sin ursprungliga plats intill en gammal stenbro utmed landsvägen mellan Nöttja och Hamneda. Material är medel- till grovkornig gnejs, höjden är 195 cm, bredden 125 cm samt något avsmalnande uppåt och tjockleken är 25 cm. I stenens övre hörn är en bit bortsprängd och den lutar i sextio grader mot öster.
Stilen som kallas RAK daterar ristningen till cirka 980-1015 under vikingatiden. En RAK stil innebär att runbanden har raka avslut och att runormens huvud saknas. Det enda spår av ornamentik som i övrigt går att upptäcka är det kristna korset. Också textens långkvistrunor antyder att stenen ristades kring år 1000. Ristningen har blivit uppmålad 1979 och 2005.
Enligt Palm var det vanligt att objekt och adverbial kunde stå mellan verben, t. ex.
(inskriften i Lingsberg)
Ordföljden på Sm 37 är ännu mer avvikande: