Socialistiska ungdomsinternationalen

I den här artikeln kommer vi att analysera effekten av Socialistiska ungdomsinternationalen på det samtida samhället. Socialistiska ungdomsinternationalen har varit föremål för debatt och studier i åratal, och dess inflytande resonerar inom alla områden av det moderna livet. Genom ett multidisciplinärt förhållningssätt kommer vi att undersöka de olika aspekterna av Socialistiska ungdomsinternationalen och dess relevans idag. Från dess inverkan på populärkulturen till dess implikationer på den globala ekonomin, fortsätter Socialistiska ungdomsinternationalen att vara ett ämne av intresse för akademiker, experter och allmänheten. Genom hela den här artikeln kommer vi att utforska de implikationer och utmaningar som Socialistiska ungdomsinternationalen utgör i dagens värld, vilket ger nya perspektiv och reflektioner kring detta fenomen.

IUSY:s logotyp, sedan 2017.
Ungdomslägret på Skarpnäcksfältet i juli 1950.

Socialistiska ungdomsinternationalen (engelska: International Union of Socialist Youth, IUSY) är en paraplyorganisation för socialistiska och socialdemokratiska ungdomsorganisationer och studentförbund från över 100 länder. Den har sedan 1993 konsultativ status i FN:s ekonomiska och sociala råd (ECOSOC). IUSY räknas som en syskonorganisation till Socialistinternationalen. Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund (SSU) är en av IUSY:s medlemsorganisationer.

Organisation

IUSY leds av ett presidium och en generalsekreterare med sekretariat i Wien i Österrike. Organisationen bygger på regionala kommittéer; European Committee, African Committee, American Committee och Asia-Pacific Committee samt ett antal underkommittéer; Mediteranian Committee och Balkan Round Table. Kommittéerna har egna möten och egen verksamhet. En viktig organisation kopplad till IUSY är YES (Young European Socialists), tidigare ECOSY (European Community Organisation of Socialist Youth), där huvuddelen av de europeiska medlemmarna är med. YES är ingen formell del av IUSY:s organisation.

IUSY:s nuvarande ordförande Viviana Piñeiro valdes 2010 under kongressen på SSU:s kursgård Bommersvik. SSU:aren Johan Hassel avslutade sin tid som generalsekreterare 2012 vid kongressen i Asunción då Beatriz Talegón valdes som efterträdare.

Historia

År 1907 bildades the Socialist Youth International (SYI) i Stuttgart som en ungdomsorganisation till Andra internationalen. Bildandet av den kommunistiska Tredje internationalen (Komintern) år 1919 ledde till att de socialistiska ungdomsorganisationerna splittrades i tre organisationer: en kommunistisk, en socialistisk och en socialdemokratisk. De socialistiska och socialdemokratiska organisationerna slöt sig samman och återbildade ungdomsinternationalen 1923. Innan och under andra världskriget sargades organisationen när de inte lyckades kompromissa om hur de skulle möta hotet från fascismen och huruvida det skulle involvera ett samarbete med kommunisterna.

Efter andra världskriget slöt organisationerna sig samman återigen, nu under namnet International Union of Socialist Youth. Organisationen har existerat i dess nuvarande form sedan kongressen i Paris den 20 september 1946.

År 1950 samlades 15 000 ungdomar från 30 länder på Skarpnäcksfältet i södra Stockholm på ett internationellt läger varifrån en film, "Sången till friheten" spelades in.

Ledande personer

Ordförande

Generalsekreterare

  • 1946 Per Hækkerup (Danmark)
  • 1954 Kurt Kristiansson (Sverige)
  • 1960 Per Aasen (Norge)
  • 1963 Sture Ericson (Sverige)
  • 1966 Jan Hækkerup (Danmark)
  • 1969
  • 1971 Jerry Svensson (Sverige)
  • 1973 Johan Peanberg (Sverige)
  • 1975 Friedrich O.J. Roll (Tyskland)
  • 1977 Owe Fich (Danmark)
  • 1979 Jukka Oas (Finland)
  • 1981 Bengt Ohlsson (Sverige)
  • 1983 Robert Kredig (Tyskland)
  • 1985 Dirk Drijbooms (Belgien)
  • 1989 Ricard Torrell (Spanien)
  • 1993 Alfredo Remo Lazzeretti (Argentina)
  • 1997 Lisa Pelling (Sverige)
  • 2001 Enzo Amendola (Italien)
  • 2006 Yvonne O'Callaghan (Irland)
  • 2009 Johan Hassel (Sverige)
  • 2012 Beatriz Talegón (Spanien)
  • 2014 Evin Incir (Sverige)
  • 2016 Alessandro Pirisi (Italien)
  • 2018 Ana Pirtskhalava (Georgien)

Kongresser

Referenser

Externa länkar