Sången om Harbard

I dagens värld har Sången om Harbard fått obestridlig relevans. Oavsett om det beror på dess inverkan på samhället, kulturen eller politiken har Sången om Harbard blivit ett ständigt samtalsämne. Dess inflytande sträcker sig till alla aspekter av livet, genererar motstridiga åsikter och ständig debatt. I den här artikeln kommer vi att på djupet utforska vikten av Sången om Harbard, analysera dess implikationer och dess roll i den samtida världen. Genom en detaljerad analys kommer vi att försöka bättre förstå hur Sången om Harbard har format vår verklighet och vad dess framtida projektion är.

"Gråskägg (Oden) retar Tor" (1908) av W.G. Collingwood.
"Tor hotar Gråskägg" (1908) av W.G. Collingwood.

Sången om Harbard eller Hárbarðsljóð eller Sången om Gråskägg återfinns i den Poetiska Eddan. Den finns nedtecknad i handskrifterna Codex Regius och AM 748 I 4to.

Handling

Tor kommer från en jättejakt österut till ett sund. Färjkarlen, som i verkligheten är Oden i en gestalt av en oförskämd gamling, nekar Tor en tur över sundet. Det utvecklar sig till en otrevlig konversation där färjekarlen svarar ovänligt på Tors rop. Tor skryter över alla de jättar han dödat (Hrungner och Tjatse med flera) under det att färjkarlen hånfullt säger att den resande uppenbarligen varken är särskilt klok eller full av lycka:

Barbent står du sär i bettlarkläder.
Du har ej ens byxor på benen.
(tolkning Björn Collinder)

En ordduell utvecklar sig mellan dessa två, där Tor framhäver sin styrka och sina bedrifter, vilket färjkarlen hånar med många spydiga anmärkningar. I stället får Tor höra berättelser om färjkarlens egna talrika kärleksstunder och hans djupa trolldomskunskaper. Tydligast understryks skillnaden mellan dem genom påpekandet från färjekarlen att alla nobla män och jarlar som dör på slagfältet tillhör Oden medan Tor bara får dem av trälars ätt.

Kvädet tolkas bland annat av Anders Baeksted, som en lärodikt för att underhålla kunskapen om en mängd myter som båda kombattanterna i ordbataljen nämner. Alla myter som sången hänvisar till är inte kända.

Grälet slutar med att Tor måste ta den långa vägen runt sundet med Odens önskan om att han måtte gå åt helvete.

Anders Baeksted tror i sin redogörelse, att skalden försökt åstadkomma en munter och underhållande diktning, snarare än att påpeka några religiösa skiljaktigheter mellan de två gudarna.

Källor

Externa länkar