Tore Lindmark
Termen Tore Lindmark är en som har fått relevans de senaste åren, eftersom den täcker ett brett spektrum av sammanhang och situationer. Från Tore Lindmark inom hälsoområdet till dess tillämpning inom teknikvärlden har detta koncept visat sin mångsidighet och tillämpbarhet inom olika områden. Dess inverkan har spridit sig över hela världen och genererat betydande diskussioner, forskning och framsteg. I den här artikeln kommer vi att i detalj utforska de olika aspekterna och användningarna av Tore Lindmark, såväl som dess inflytande på olika aspekter av det moderna samhället.
| Tore Lindmark | |
| Född | 26 oktober 1872 Skeppsholms församling, Sverige |
|---|---|
| Död | 10 november 1956 (84 år) Engelbrekts församling, Sverige |
| Begravd | Norra begravningsplatsen kartor |
| Medborgare i | Sverige |
| Utbildad vid | Kungliga Tekniska högskolan  |
| Sysselsättning | Maskiningenjör, ångtekniker |
| Arbetsgivare | Kungliga Tekniska högskolan |
| Föräldrar | Carl Gustaf Lindmark |
| Släktingar | Gunnar Lindmark (syskon) |
| Utmärkelser | |
| Hedersdoktor vid Uppsala universitet (1927) Hedersdoktor vid Kungliga Tekniska högskolan (1944) Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros’ orden Kommendör av Dannebrogorden Riddare av Nordstjärneorden Kommendör av 1. klass av Vasaorden | |
| Redigera Wikidata | |
Tore Gustaf Emanuel Lindmark, född 26 oktober 1872 i Skeppsholms församling, Stockholm, död 10 november 1956 i Engelbrekts församling, Stockholm, var en svensk ingenjör och rektor för Kungliga Tekniska högskolan (KTH) 1927–1931.
Lindmark tog studentexamen 1890, blev civilingenjör i maskinteknik från KTH 1894, tjänstgjorde 1894–1897 vid Gustaf de Lavals experimentverkstad, 1897–1911 som konstruktör och 1911-1914 som överingenjör vid AB de Lavals Ångturbin, var 1914-1915 chef för handelshuset Ångturbin Laval i Petrograd och 19151917 överingenjör vid AB Vaporackumulator. Han blev 1917 professor i ångteknik (alternativt ångmaskinlära) vid KTH, vilket idag närmast motsvarar energiteknik eller teknisk termodynamik. Han blev KTH:s prorektor 1922. Han var KTH:s rektor 1927–1931 och stannade därefter som professor till 1938, då han avgick med pension.
Lindmark ägnade sig även åt konsultarbete inom ångteknik. Lindmark var 1913–1917 ledamot av styrelsen för AB DeLavals Ångturbin och blev 1919 ledamot av styrelsen för Statens Provningsanstalt. Han publicerade flera uppsatser inom sitt område och skrev flera artiklar om ångteknik i Nordisk familjebok under signaturen "T. L-k". Han var vice ordförande i Svenska Teknologföreningen och blev 1919 ledamot av Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien.
Lindmark valdes in som ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien 1930 och blev teknologie hedersdoktor vid KTH 1944.
Tore Lindmark var brorson till ingenjören Knut Lindmark och bror till industrimannen Gunnar Lindmark.
Källor
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Lindmark, Tore Gustaf Emanuel, 1904–1926.
- Nationalencyklopedin, band 12 (1993), uppslagsordet Lindmark, Tore
- Sveriges Dödbok 1947-2006, (Cd-Rom), Sveriges Släktforskarförbund
Noter
- ^ Tore G E Lindmark, läs online.
- ^ Svenskagravar.se, Lindmark, Tore Gustaf Emanuel, läs online, läst: 19 januari 2018.
- ^ Paul Harnesk (red.), ”Lindmark, Tore Gustaf Emanuel”, Vem är Vem? Stockholmsdelen, Vem är Vem Bokförlag, 1945, läs onlineläs online.
- ^ Hedersdoktorer vid KTH, Kungliga Tekniska högskolan, läs onlineläs online.
- ^ Sveriges Dödbok 1860–2016, USB, Version 7.10, Sveriges Släktforskarförbund (2016).
- ^ KTH: Hedersdoktorer 1944-2008 Arkiverad 24 mars 2010 hämtat från the Wayback Machine., läst 12 april 2009
Vidare läsning
- Georg Schackne: Tore G E Lindmark i Svenskt biografiskt lexikon (1980-1981)
Externa länkar
| Företrädare: Henning Pleijel |
Rektor för Kungliga Tekniska högskolan 1927–1931 |
Efterträdare: Henrik Kreüger |
|