Trädekorrar
I dagens värld har Trädekorrar fått oöverträffad relevans. Sedan dess uppkomst har Trädekorrar fångat uppmärksamheten och intresset från ett brett spektrum av samhället och genererat debatter, reflektioner och analyser inom olika områden. Både inom det akademiska området och i näringslivet har Trädekorrar varit föremål för studier och forskning, för att försöka förstå dess inverkan och potential. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Trädekorrar, från dess ursprung till dess nuvarande implikationer, i syfte att ge en bred och komplett vision av detta ämne som är så relevant idag.
| Ekorrar | |
 Europeisk ekorre, Sciurus vulgaris. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Underordning | Ekorrartade gnagare Sciuromorpha |
| Familj | Ekorrar Sciuridae |
| Underfamilj | Sciurinae |
| Tribus | Sciurini |
| Släkte | Trädekorrar Sciurus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Sciurus | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Undersläkten | |
| |
 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Trädekorrar (Sciurus) är ett släkte av gnagare som tillhör familjen ekorrar (Sciuridae). En egenskap som är typisk, men inte unik, är att de har mycket yvig svans. Totalt 31 arter är kända av detta släkte. En av dem finns representerad i Sverige, ekorre. Släktet är spritt över Europa, Amerika och tempererade Asien men de flesta arter lever i Nord- och Sydamerika. Födan består av frön och frukter från träd samt av svampar, insekter, fågelägg och ibland ungfåglar. Ekorrarnas fiender utgörs huvudsakligen av rovfåglar och mårddjur. Ekorrar av vissa arter kan bli upp till tolv år gamla.
Det vetenskapliga namnet Sciurus är sammansatt av de gamla grekiska orden skia (skugga) och oura (svans).
Utseende
Arterna når en kroppslängd (huvud och bål) av 200 till 315 mm, en svanslängd av 200 till 310 mm och en vikt av 200 till 1000 g. Pälsfärgen varierar mycket beroende på art och population. Vanligt förekommande färger på ovansidan är brun, grå, svartbrun och rödbrun. Buken och extremiteterna kan vara ljusbrun, gulbruna eller orangebruna. Några exemplar kan vara helt svarta och Sciurus granatensis byter pälsfärg beroende på årstid. Påfallande tofsar på öronen finns hos europeisk ekorre (S. vulgaris) och borstörad ekorre (S. aberti).
Undersläkten och arter i taxonomisk ordning
Inom släktet brukar 28–30 arter erkännas, fördelade över 7 undersläkten:
- undersläkte Tenes
- Persisk ekorre (S. anomalus), lever i Kaukasus, Anatolien, norra Israel och Palestina
- undersläkte Sciurus
- Ekorre (S. vulgaris), Europa, norra Asien. Den enda art i släktet som finns i Sverige och Finland
- Japansk ekorre (S. lis), Japan
- Grå ekorre (S. carolinensis), östra Nordamerika
- S. aureogaster, södra Mexiko, Guatemala
- S. colliaei, västra Mexiko
- S. yucatanensis, Yucatánhalvön
- S. variegatoides, Centralamerika
- S. deppei, norra Centralamerika
- Östlig rävekorre (S. niger), centrala och östra USA, nordöstra Mexiko
- S. oculatus, centrala Mexiko
- S. alleni, nordöstra Mexiko
- S. nayaritensis, västra Mexiko
- Arizonaekorre (S. arizonensis), Arizona, New Mexico
- undersläkte Hesperosciurus
- S. griseus, västra Nordamerika
- undersläkte Otosciurus
- Borstörad ekorre (S. aberti), sydvästra USA, nordvästra Mexiko
- undersläkte Guerlinguetus
- S. granatensis, Centralamerika, norra Sydamerika
- S. richmondi, Nicaragua
- S. aestuans, norra och mellersta Sydamerika
- S. gilvigularis, Venezuela, norra Brasilien
- S. ignitus, västra Sydamerika
- S. pucheranii, bergstrakter av Colombia
- S. stramineus, Peru, Ecuador
- S. sanborni, Peru
- undersläkte Hadrosciurus
- S. flammifer, Venezuela
- S. pyrrhinus, Peru
- undersläkte Urosciurus
- S. igniventris, norra Sydamerika
- S. spadiceus, centrala Sydamerika
Vissa auktoriteter behandlar även det sydamerikanska taxonet ingrami som egen art, och som då placeras i undersläktet Guerlinguetus. Den ingår i listan ovan som underart i Sciurus aestuans.
Referenser
- ^ Walker, Ernest Pillsbury; Nowak, Ronald M. (1999) (på engelska). Walker’s mammals of the world (6). Baltimore: Johns Hopkins University Press. sid. 1265−1268. ISBN 0-8018-5789-9
- ^ Liddell, Henry George; Scott, Robert; Stuart-Jones, Henry; McKenzie, Roderick (1996) (på engelska). A Greek–English Lexicon (9). Oxford: Oxford University Press. ISBN 0-19-864226-1
- ^ Thomas Lilley (2019). ”Sciurus”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.51475. Läst 19 januari 2021.
- ^ Oskar Kindvall, Johan Liljeblad (2 april 2019). ”Släkte: Sciurus”. Dyntaxa. Artdatabanken. https://www.dyntaxa.se/taxon/info/1001629. Läst 19 januari 2021.
- ^ IUCN: "Sciurus ignitus är möjligen en artgrupp."
- ^ Bordignon, M.; Monteiro-Filho, E. L. A. (2000). ”Behaviour and daily activity of the squirrel Sciurus ingrami in a secondary araucaria forest in southern Brazil”. Canadian Journal of Zoology 78: sid. 1732. doi:.
Externa länkar
Wikispecies har information om Sciurus.
|