I dagens värld har Turkestansk alm blivit allt mer relevant. Vare sig det gäller den personliga, professionella eller sociala sfären har Turkestansk alm blivit ett centralt element som sätter tonen inom olika områden av våra liv. Med tiden har betydelsen av Turkestansk alm ökat, vilket genererat debatter, kontroverser och betydande förändringar. I den här artikeln kommer vi att på djupet undersöka effekten av Turkestansk alm på det moderna samhället, och analysera dess implikationer, utmaningar och möjligheter. Dessutom kommer vi att undersöka hur Turkestansk alm har utvecklats över tiden, såväl som dess inflytande på flera aspekter av det moderna livet.
Turkestansk alm Status i världen: Livskraftig (lc) | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Växter Plantae |
Division | Kärlväxter Tracheophyta |
Klass | Tvåhjärtbladiga blomväxter Magnoliopsida |
Ordning | Rosordningen Rosales |
Familj | Almväxter Ulmaceae |
Släkte | Almar Ulmus |
Art | Turkestansk alm Ulmus pumila |
Vetenskapligt namn | |
§ Ulmus pumila | |
Auktor | Linné |
Synonymer | |
Ulmus turkestanica Regel Ulmus transbaicalensis Steud. Ulmus pumila f. tenuis S.Y. Wang Ulmus pumila var. sabulosa J.H. Guo, Y.S. Li & J.H. Li Ulmus pumila var. microphylla Persoon Ulmus pumila var. gracia S.Y. Wang Ulmus pinnato-ramosa Dieck ex Koehne Ulmus microphylla Pers. Ulmus manshurica Nakai Ulmus humilis Amman ex Steud. Ulmus campestris var. pumila (Linné) Maxim. |
Turkestansk alm (Ulmus pumila) är en almväxtart som beskrevs av Carl von Linné. Ulmus pumila ingår i släktet almar, och familjen almväxter. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.
Ulmus pumila når en maximal höjd av 25 meter.
Artens utbredningsområde sträcker sig över Kina, Mongoliet, östra Ryssland, Koreahalvön, Kirgizistan och Turkmenistan. Kanske är även populationerna i Uzbekistan och regionen Kashmir ursprungliga. Ulmus pumila introducerades i flera andra stater. Arten lever i låglandet och i bergstrakter upp till 1000 meter över havet.
Trädet ingår vanligen i lövfällande skogar. Det hittas nära vattenansamlingar även i stäpper och halvöknar. För fröns utveckling behövs fuktig jord. Arten blommar i sydöstra delen av utbredningsområdet i mars och längre norrut i maj. Fortplantningen sker främst med frön som sprids av vinden eller över rötter. Några exemplar i Mongoliet är 200 år gamla.
Beståndet hotas av människans bruk av grundvatten. Många unga exemplar skadas av betesdjur. Under historisk tid försvann flera skogar när jordbruksmarker etablerades eller i samband med skogsbruk. Ulmus pumila är fortfarande vanlig förekommande. IUCN listar arten som livskraftig (LC).
|