Den här artikeln kommer att ta upp ämnet Ulysses S. Grant, som har blivit aktuellt inom olika områden i dagens samhälle. Sedan dess uppkomst fram till idag har Ulysses S. Grant väckt intresse hos specialister, forskare och allmänheten, på grund av dess inverkan och återverkningar på olika aspekter av det dagliga livet. Utefter dessa linjer kommer de olika aspekterna och dimensionerna som Ulysses S. Grant omfattar att analyseras, liksom dess implikationer och utmaningar i det aktuella sammanhanget. Likaså kommer olika perspektiv och synsätt som vuxit fram kring Ulysses S. Grant att ses över, i syfte att berika debatten och ge en helhetsbild av detta fenomen.
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2022-03) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Ulysses S. Grant | |
Tid i befattningen 4 mars 1869–4 mars 1877 | |
Vicepresident | Schuyler Colfax (1869-1873) Henry Wilson (1873-1875) Ingen (1875-1877) |
---|---|
Företrädare | Andrew Johnson |
Efterträdare | Rutherford B. Hayes |
Född | 27 april 1822 Point Pleasant i Clermont County, Ohio |
Död | 23 juli 1885 (63 år) Mount McGregor nära Wilton, Saratoga County, New York |
Gravplats | General Grant National Memorial |
Politiskt parti | Republikanerna |
Maka | Julia Grant |
Namnteckning |
Ulysses S. Grant, ursprungligen Hiram Ulysses Grant, född 27 april 1822 i Point Pleasant i Clermont County i Ohio, död 23 juli 1885 nära Wilton i Saratoga County i New York, var en amerikansk militär och politiker. Han verkade som general under amerikanska inbördeskriget och tjänstgjorde 1869–1877 som landets 18:e president.
Grant blev officer 1843, deltog i mexikanska kriget 1845–1848 samt tog 1854 avsked som kapten på grund av alkoholproblem. Vid amerikanska inbördeskrigets utbrott inträdde han i unionens armé och satte upp ett frivilligt kompani och utnämndes till överste. I augusti samma år blev Grant brigadgeneral samt överbefälhavare i sydöstra Missouri och besegrade 7 november 1861 general Leonidas Polk i slaget vid Belmont. Under 1862 rensade han västra Kentucky från fiender, befordrades till generalmajor i den frivilliga armén, och erhöll i juli befälet över västra Tennessee. 1862 besegrade han en rebellarmé i slaget vid Shiloh och fortsatte obehindrat sin offensiv i Tennessee. 1863 erövrade han Vicksburg och delade således sydstaterna i två delar. Han deltog också i slaget vid Chattanooga.
Från och med 1864 var han chef för USA:s armé, och i praktiken också direkt chef för fältarmén i öster, och kämpade där framgångsrikt mot general Robert E. Lee som han tvingade till kapitulation 1865 efter slaget vid Appomattox Court House vilket innebar att inbördeskriget var avslutat.
1869–1877 var han USA:s president. Även om det förekom korruption och skandaler inom Grantadministrationen åstadkoms det ändå några mycket viktiga förvaltningsreformer, bland annat inrättades USA:s justitiedepartement och det amerikanska riksåklagarämbetet samt Finansdepartementet omorganiserades. Grant lyckades också med att åstadkomma en reducerad statsskuld, stärkt amerikansk kreditvärdighet, dollar och handelsbalans, sänkta skatter, minskad inflation, samt åtstramade statsutgifter. Grant gjorde som expresident flera resor i Europa och Asien. Efter ett misslyckat försök att erhålla partiets åternominering som republikanernas presidentkandidat 1880 som han faktiskt var nära att få, drog han sig tillbaka och författade sina memoarer, en syssla han åtagit sig främst för att råda bot på sin dåliga privatekonomi. Hans familj som var utfattig fick intäkterna av memoarerna och kunde få ett förmöget liv efter Grants död.
På senare tid har amerikanska historiker omvärderat honom för hans vilja att säkra medborgarrätten för de svarta amerikanerna vars rättigheter stärktes av det femtonde författningstillägget som gav de före detta slavarna rösträtt och medborgarrättslagen 1875 som dock förklarades ogiltig av Högsta Domstolen 1883.
Grant gifte sig den 22 augusti 1848 med Julia Boggs Dent. De fick tillsammans tre söner och en dotter.
Asteroiden 3154 Grant är uppkallad efter honom.
|
|